Narcissus förvandlas till ego-monster i Anna Ekmans fotosvit "Black Pond", baserad på Caravaggio.
Lagerförmannens förnedring börjar med att han kommer för sent och avslöjas… ur en av Tellervo Kalleinens och Oliver Kochta-Kalleinens filmer på Kiasma.
Med utställningen Gemensamma saker på Kiasma i Helsingfors firar Kulturfonden för Sverige och Finland en del av sitt 50-årsjubileum. I de konstnärskap som presenteras finns också något gemensamt - ett starkt koncentrerat berättande.
Plexispegeln i Astrid Svangrens ”färgen flödig/tusch och akvarell/färgen viktig” fångar besökaren i entrén. Anslaget i målningen (där färgen lyser med sin frånvaro!) är det både inramade och oförutsägbara livet, men ändå förmedlas ett slags hemkänsla. Konstnären tycks ströva i gemensamma rum. Sällan ser man en målning som visar vägen från tungsinne till allvar.
En spegling som blottar avgrunder är Anna Ekmans fotosvit Narcissus. Hon har använt Caravaggio i sitt sceniska foto och i de fem bilderna ser vi Narcissus gå in i de förrycktas skara, förvandlad till det isolerade jagets rovdjur.
Helt annan är Tellervo Kalleinens och Oliver Kochta-Kalleinens utgångspunkt. I korta filmer på temat ”I love my job” blottar dessa dramatiserade berättelser ur arbetslivet knegandets absurditeter, hackordningar och förtryck.
Varifrån kommer de destruktiva mekanismerna? Konstnärerna har inga svar, men det är lätt att fundera vidare på den hunsade lagerförmannen, den sadistiske chefen, teaterregissörens iskalla maktgodhet, underhuggarna, medlöparna…
Ett annat starkt bidrag är Jari Silomäkis iscensatta foton av svåra mänskliga lägen, uppförstorade och överdramatiserade genom sin dramatiska ljussättning och kvällstidningsparodierade texter, (som ger associationer till tecknaren Jan Stenmarks absurda koncentrat av öden och livslägen).
Övriga utställare är Ulrika Minami Wärmling, som visar goth-inspirerat måleri, och Kristina Müntzings ”New Swedes”, all världens souvenirdockor i hopblandade kläder och accessoarer.
