Historiskt sett har skulptörer ofta ansetts vara de bättre tecknarna då de i inte nöjt sig med papppersytans plana begränsningar. I den tränade skulptörens linjer kan insikten om den tredje dimensionen samt en påtaglig känsla för struktur och materialitet anas.
      Katrine Helmersson ger flera exempel på vikten av detta mentala och fysiska djupseende. Att kunna "se bakom" samt bygga in en visuell gåta i de ännu skymda, endast anade, bortomformerna. Det handlar om pedagogik, förståelse, insikt.

Helmersson kallar sin utställning "Cherchez la femme!" (efter Alexander Dumas). Titeln blir hos henne till en gliring och ett avstamp, en frustration och en markering samt ett ifrågasättande (om än med glimten i ögat) av det förment insinuanta. "Det är kvinnan bakom allt" sjunger Ernst Rolf, med en något mindre konspiratorisk emfas än Dumas. Helmersson svar på stolligheterna saknar alla spår av genusrelaterad bitterhet. Det är klokt, det är bra, det är vackert.

Enigmat, den visuella gåtan, är som mest förfinad i Helmerssons "Fenix", en vit "transformer" som intagit formen av en insekt, en skorpion med vingar. Man anar metamorfosens möjliga stadier: slutenheten, förpuppningen och sedan förvandlingen: blomman som öppnar sig och fäller ut sin ståndare, sin gadd - en frusen explosion, en stilla extas.