Ge och ta! Floden översvämmar medvetandet. Låt symbolerna rasa, krocka, explodera. Töm dem. Låt meningen tappa sin mening. Fyll den på nytt, nu med motsatt innebörd. Plocka, stjäl, låna, förskjut, rata, demolera, sampla, konstruera. Allt är möjligt!

"This doll kills fascists" är titeln på en av de märkligare bildfusionerna på Kerro Holmbergs utställning. Till vänster en suprematistiskt stram färgkarta, till höger ett avmålat, svartvitt fotografi föreställande dadaisten Hannah Höch. Hon sitter där med sin Dada-doll bredvid sig, likt Hamlet med sin Yorik – ömsint.
      Det var tidigt nittonhundratal. Sammanhang upplöstes, betydelser bytte position. Tiden var allt - och revolutionen, den mentala. Men också den verkliga, den med blodsmak.
      Referenser rullar på räcket. Bild efter bild med ryska futuristpoeter och dadaister. Framtidsfolket. Det moderna som ett vapen mot feodalismen, mot fascismen, mot det borgerliga, det bruna. Och mitt bland alla för fullhalsar, dyker en ömsint Achmatova eller en Mandelstam upp.

Kerro Holmberg låter orden fylla målningarna, osynligt. Färgen får stå tillbaka för svärtan, för tyngden. Det dunkla strålar ikapp med det gula, det blå, det röda.
       Hjältarna förutsattes segra, men förlorade ändå. Framtidstanken vittrade sönder. Människorna är till slut bara människor.

Stockholm 2010-11-03 © Leif Mattsson