Vad är det de gör med mig? Den omoderna stereobänken, den fanéröverdragna, kantstötta byrån, den slitna Jopa-pärmen, som på pricken liknar en miljon andra Jopa-pärmar? Alla de där möblerna och sakerna som plötsligt kan sänka mig fullständigt när jag hittar dem i ett förråd eller på en hylla. Försöker de berätta något för mig. Något högst personligt kanske? Eller kanske något mycket generellt och allmänt?

Allting i Michael Johanssons installationer av nattygsbord, sängar, bokhyllor, böcker och kontorsmaterial ”har varit med förr” (som man brukar säga om personer som har okända erfarenheter). Jag känner mig så hemma i denna värld av designade, väl fungerande, praktiska föremål med en air av bortglömdhet svävande över sig. Alla tecken i Johanssons konstnärliga alfabet passar mig som handen i handsken. Om jag bara kunde förstå hur de ska utläsas när de sätts samman.

Hur kan det komma sig att minnet nästan alltid tar avstamp i ett föremål eller en plats? Som att det där föremålet eller den där platsen verkligen spelade huvudrollen i det drama som minnet hängt upp sig på. Den råkade ju bara stå där, den där idiotiska köksstolen. Som ett landmärke som du passerade just när allt det där hände. Utan att du brydde dig det minsta om hur den egentligen ser ut. Egentligen har den ju ingenting med själv händelsen att göra.

Kanske hör du till dem som tycker att den här utställningen handlar om konsumtionsvaror, om sopsortering och om klimatsmarta val? Själv tror jag att Johanssons installationer – med sin brunskimrande, nästan heroiskt folkhemska patina – ger svar på frågor om hur vi ser på det förflutna. Ändå är det de formmässiga och platsspecifika kvaliteterna som skapar det mesta av uttrycket i den här utställningen. Installationens kub-aktighet som korresponderar med konsthallens kub-aktighet. Den konstnärliga processen som en reaktion på den kommunala verksamhetens yttre och inre funktionalitet. Balansen mellan precision och slumpmässighet. Det liknar ett minne, men det kommer aldrig att kunna användas till att rekonstruera något som faktiskt har hänt.

Stockholm 2010-02-03 © Björn Larsson

"Steglös" © Michael Johansson