Det är en avgörande skillnad mellan det ljus som tydligt reflekteras från tingens ytor och det som tycks komma inifrån själva färgen. Ljushetsvärdet i det senare fallet kan tyckas irrationellt, ja nästan slumpartat, vid jämförelse. Detta faktum kom att intressera impressionisterna och senare postimpressionisterna då de såg kreativa möjligheter genom frikopplandet av färgen i förhållande till ljushetsvalören.

Karin-Maria Jönsson arbetar med både föremålsbeskrivande och färgbaserat ljus. Formen är dock oftast herre och ljushetsvalören står då frikopplad från färgproblematiken. Men på utställningen finns flera exempel där färgen givits en friare och till och med formupplösande roll, som i målningen "Undantagen" liksom i ett par blomstersstilleben.
     Annars är Karin-Maria Jönsson att betrakta som en stabilitetens byggmästare i god chardinsk anda. Som tydligast blir detta när de dova roströda tonerna får breda ut sig likt en extra sammetshud över tingens ytor, som exempelvis i "Provdocka" eller i bordsfundamentet på målningen "Fläkt". Där råder en formell balans mellan ljus och färg, men med en välbehövlig poetisk labilitet genom de rinniga och upplösta färgytorna som omger objekten. Det är där spåren av arbetsprocessen gör sig mest märkbar. Taktilitetsjägaren belönas för sin njutningslystnad.

Stockholm 2010-05-05 © Leif Mattsson