I Galleri Olsson hänger fem svarta tavlor, Per Kirkebys svarta tavlor. Mot en svartgrön bakgrund lyser kraftfulla streck i gult, grönt och blått. Färgen är målad som den torra kritan mot en svart skoltavla, eller som de moln som utsuddad krita bildar. I avgränsade fält har en illusorisk träådring rollats dit.
     Målningarna har sitt tydliga system och sin pondus; vad som sen sker på den svarta ytan är en logisk följd av systemet.

Per Kirkeby är utbildad geolog men har sen 80-talet haft en internationell karriär som konstnär. Han har arbetat med måleri, skulptur och skrivit dikter, essäer och romaner. Hans tegelskulpturer finns överallt i världen. En av dem står på Skeppsholmen i Stockholm och en på torget i Höganäs. Han ställde ut på Moderna Museet 1990 och på Magasin 3 1999, men har också visats på Tate Modern i London och på Louisiana i Danmark. Han beskriver sig som ”en långsam målare som behöver en fast punkt så bilden kan växa”, nu senast i katalogen till Moderna Museets Evert Lundquist-utställning.

Flera av målningarna på Galleri Olsson har klara, ljusa färger mot en mörk botten, kanske en himmel eller ett hav. De har ett tydligt romantiskt anslag med påtaglig dramatik. Samtidigt finns det något vardagligt i teckningen, som om den skulle vara nedklottrad i all hast, för att så snabbt som möjligt förklara något.
      Målningarna ligger nära både stilleben och landskap men utan att bilda några berättelser i egentlig mening. Det ser luftigt och lätt ut i färg och teckning, men de rollade träådringarna på MDF-skivans släta yta bildar en intressant kontrast. De liknar det råa träet, men är en illusion. Ådringen leder också tankarna till trädets årsringar, MDF-skivans eget ursprung. Ett lätt redovisande drag kan spåras: naturens närvaro i träådringen och griffeltavlans referens till lärande och barndom.
     Kirkeby verkar veta exakt vad han vill uttrycka och precis hur han ska göra det. Det ser beslutsamt och självklart ut - ett måleri breddfyllt av erfarenhet, där kunskap och illusion går sida vid sida.

Stockholm 2010-02-10 © Anna Sörenson