Drömmen kan knappast hävda tolkningsföreträde genom sin sannskyldighet. Ändå behåller den sitt grepp om våra vakna liv, vare sig vi är medvetna om det eller ej.
     Åsa Larssons bildvärld följer samma till synes osorterade logik som drömmen. Att ifrågasätta griskraniets möte med tegelstenen är lika fåfängt som att söka styra sina tankar under det hypnagoga tillståndet. Associationerna hoppar och balanserar som timmerflottaren på sina stockar. Kontrapunktiskt speglas en händelse med glada mjukdjur av en annan där blodet från den nyslaktade grisen färgar den vita snön kadmiumröd. Stort dynamiskt omfång skulle man väl kalla det inom musiken. Inom bildkonsten saknar vi tyvärr adekvata benämningar för detta fenomen.

På Thielska Galleriet presenteras ett trettiotal målningar från 1990-talet fram till idag. Det är intressant att se hur konsekvent Åsa Larsson arbetat under dessa år; ständigt är det stillebenformen som används som matris för berättandet, och ständigt detta grunda bildrum (förutom i slaktbilderna och några få landskapsmålningar). Jag förvånas över hur abstrakta bilderna egentligen är. Varje cirkelformat eller fyrkantigt objekt kan motiveras av kompositionella krav, likväl som av berättartekniska.
     Och så ständigt dessa stilbrott, dessa bilder i bilden, som exempelvis de inmålade fotografierna. Flickan som sockersött ler mot oss i "Grisben och tegelsten" skapar ett mentalt "bortanför" samtidigt som hon bryter ned bildens inneboende skala.
     I den tragikomiska "Gubbe och älva" kittlas nyfikenheten av kärlekens mer omöjliga scenarier, ännu en gång med hjälp av drömmens bristande logik. Båda figurerna äger klippdockans orealistiska platthet i ett förhållandevis trovärdigt landskap. Ändå är det gubben och älvan som framstår som det enda verkliga i sammanhanget.

Åsa Larssons bilder kan tyckas förföriska med sina söta mjukdjur, filmstjärnor och vackra glasspeglingar. Men här finns också något annat: en värld fylld av politikeransikten, pinuppor och burleska masker, samt en hel karta av referenser till konsthistoriska verk. Hennes bildvärld innehåller således inte enbart kittlande ekon från det undermedvetna; här finns även plats för det dagsaktuella.

Stockholm 2010-09-09 © Leif Mattsson

"Stilleben med gul kanin", 2010
© Åsa Larsson

"Grisslakt" 1999, © Åsa Larsson

"Hundar på tegelsten", 2005 © Åsa Larsson