"Det kluvna minnet" är titeln på målningen som föreställer Sigmund Freuds mytomspunna divan. Bilden består av ett uppförstorat fotografiskt fragment, skilt från sin historia, och med överkastets ornamentala mönster täckande större delen av ytan. Myten är fångad men inte tömd. Oroväckande är den mörka ytan i målningens överdel; något förblir dolt och förträngt, i kongenialitet med den store psykoanalytikerns teorier.

I flera av de större målningarna har Yvonne Larsson använt sig av fotografiets skenbara saklighet, dess överflöd av osorterade detaljer som mystifierar och främmandegör mer än de beskriver. Myllret i "Stad" är ett sådant exempel.
     Som kontrast står de verk där spåren från en plangeometrisk kubism kan anas: hus som facetterats, skuggor som intagit tredimensionell form, perspektivet som brutits upp och planats ut. I någon mån avmystifieras tingen här. De blir aningen "överförklarade" och förlorar därigenom en del av sin visuella gåta.
     Den mellanform som verken "Det kluvna minnet" och "Stad" representerar - en syntes av fotografi och måleri (utan att hemfalla åt slavisk kopiering) - känns i sammanhanget som ett möjligt vägval. Dessa verk bjuder på "tuggmotstånd" för ögat, kanske genom att enigmat så tydligt finns kvar i bilden, och därmed också den tolknings- och associationsmässiga friheten.