Förföriskt skön och lockande framstår Nepenthesblomman för den intet ont anande insekten. Himmelriket är funnet! Sekunderna efteråt är insekten död, fångad i den köttätande växtens enzymfyllda "mage".

Tuija Lindström har skapat en ikonliknande presentation i storformat av denna naturens magnifika anomali: växter som äter djur. Ett tiotal kraftigt uppförstorade fotografier med frilagda blomformer fyller galleriet, som i en hyllningskör till naturens oändliga uppfinningsrikedom.
    Man slås omedelbart av hur lika dessa blomformer är de mänskliga könsorganen - som om förförelsen och fortplantningen via den genetiska koden skapat ett universellt formalfabet, giltigt för allt levande.

Lindströms konstnärliga genombrott skedde i början av 1990-talet med serien "Kvinnorna vid Tjursjön" - en sensuell och samtidigt skrämmande svit. Osäkerheten fanns där hela tiden: handlade det om brottsplatsfotografier eller om en oförtäckt hyllning till själva njutandet - att låta sin nakna kropp omslutas och smekas av tjärnens mörka vatten.
    På den aktuella utställningen finns ett fotografi från Tjursjösviten med, "Maria", nu uppförstorat till ansenliga mått. Utställningstekniskt och som kontrast till porträtten av de köttätande växterna, fungerar det mycket bra. Attityden i de båda sviterna är likartad och till viss del även formspråket; om man betraktar "Maria" kisande upptäcker man en slående formmässig korrelation med verken i Nepenthessviten.