Moderna Museet Malmö slog upp portarna på annandagen och succén fullbordades redan under öppningshelgen med en stor publik. Det är enkelt i efterhand att fråga sig varför det inte öppnats en filial tidigare. Med modermuseets utlånade ”get” och allt övrigt på plats känns upplägget självklart.
|
Moderna Museet Malmö |
Personligen uppskattar jag det till ytan mindre och koncentrerade museet som princip. Tanken går också till Moderna Museets tidigare kostym i nuvarande arkitekturmuseet på Skeppsholmen. Turbinhallens storslagna rymd matchas av de mindre och intimare utställningsrummen en trappa upp, där ett smakprov ur museets samling av 60-talskonst visas under ett drygt år framöver.
Titeln ”Spektakulära tider” anspelar på den dåtida samtidens utåtagerande och omformulerande anspråk. Den är även direkt vald utifrån fransmannen Guy Debords tankar i boken ”Skådespelssamhället” från 1967, där världen filtreras eller existerar genom spektaklet/skådespelet av bilder som dess samhällen spelar upp för sina ofrånkomligen manipulerade invånare.
 |
| Moderna Museet Malmö |
Tiden var mogen för att införliva verkligheten i konsten på allvar, eller upptäcka att verkligheten och konsten är två sidor av samma mynt. Skenbilderna i mer eller mindre massmedial dräkt styr tankarna om eller rentav skapar vardagen. Det centrala verket är självfallet Robert Rauschenbergs ”Monogram”, geten med sin bilring runt magen, emblematisk för sitt 60-tal då man pånyttfödde uttrycken som redan prövats på 10-talet.
 |
Moderna Museet Malmö |
Omformuleringen och de för vaneseendet saboterande sammanställningarna av vardagstingen till konst är fortsatt inspirerande. Ett annat sammanhang i tid och rum låter verken agera på nytt och de berikas av de relativt trängre utrymmena och det koncentrerade urvalet. Den väl kordinerade hängningen spelar möjligen utställningen ett lite oberäkneligt och elakt spratt. De ursprungligen bitska, för tiden konsumtions- och spekulationskritiska uttrycken förses ofrånkomligen med institutionens och kanons bekräftande munkorg.
Till nyheterna i 60-talssamlingen hör performanceartisten Carolee Schneeman. Videodokumentationen av ”Meat Joy” samt fotografierna ur serien ”Eye Body” från tidigt 1960-tal köptes in år 2007 med medel för ”Det andra Önskemuseet”. Med den nakna kroppen som verktyg, rå fisk och plockade kycklingar som tillhyggen, utforskas gränserna, sexualiteten, objektet och subjektet i konsten.
 |
Installationsvy från ”Vad jag minns…” av Astrid Svangren |
Utlevelsen och viljan att överskrida kroppens, könets och jagets inskränkande rum skapar den möjligen långsökta kopplingen till en av de inledningsvis parallella samtidsutställningarna: måleriinstallationen ”Vad jag minns…” av Astrid Svangren, utbildad i Malmö samt bosatt och verksam i Köpenhamn. Leken med rumsligheter, materialitet och immaterialitet går att härleda till 60-talets informella experimenterande, men samtidigt innehåller verket ett drag som inte låter sig förenas lika självklart. Här finns en uppenbar tro att skenet förmår att förmedla imaginära erfarenheter, som den blossande rädslan innanför en vit krage.
Kanske är det själva hängivelsen som i mina ögon för samman Schneeman med Svangren. Kycklingar och fisksvansar ersätts av slöjor av plastfilm, rinnande färg och tunn transparent duk som ringlar ut över golvet. Speglarna fångar in betraktarnas kroppar i skådespelet, vi får alla ge färg åt eller bekänna färg inför det utmanande.
Malmö 2010-01-04 © Susanna Slöör
Moderna Museet, Malmö | Omkonsts startsida |
