"Brush Stroke" är titeln på Roy Lichtensteins screentryck föreställande ett grovt stiliserat penseldrag. Bilden tolkades i mitten av sextiotalet som en grimas och ett hädiskt angrepp från popgenerationen riktat mot den abstrakta expressionismens personligt färgade bildspråk.
     På Jan Mankers utställning återkommer ett snarlikt, Lichtensteinartat penseldrag i flertalet målningar. I några fall tjänstgör det som markyta, i andra som träd - alltid som ett scenrum, ett fundament, för de små leksaksfigurernas dramer. Men penseldragen är här knappast ironiskt syftande. Snarare är de en blinkning (med eller utan avsikt) åt dem som har kunskap om Jan Mankers konstnärskap, samt dess förhållande till popkonsten.

Humor är en bristvara inom samtidskonsten. Här bjuds dock på en kraftig antidot mot den humorbefriade sakligheten. Ur gömmorna har restprodukter från McDonalds "Happy Meal"-påsar plockats fram: ballerinor, kycklingar, björnar, ankor och krokodiler - alla i klara, bjärta färger. Med dessa byggs dråplig dramatik: krokodilen är bjuden på barnkalas och babyankan får spela Jesus. Att sedan namngivningen av bilderna kongenialt nog gått i McDonalds tecken - "Mc the Knife", "Mc Breakfast", "Old Mc Donalds hade a..." - inbjuder till ett tolkningsarbete med osäker prognos.
    I verket "Demaskering" behövs nog inga ytterligare förklaringar (under masken ännu en mask). Däremot bjuder den underfundiga målningen "Rövare" på motstånd. Här har det surreala slagit följe med det högromantiska; färg och symbolik talar samma svårtydbara men njutningsfulla språk. Gåtan vilar tryggt i spelet mellan de antropomorfa formerna, endast hotad av den vaga antydan till ögon, näsa, mun i det barnkammarhemska molnmonstret. Drömmen bär vittne om sig själv.

Stockholm 2010-06-15 © Leif Mattsson

"Rövare", akryl på duk © Jan Manker


"Mc the Knife"", akryl på pannå © Jan Manker