www.omkonst.com:
Förgänglighetens tecken
Tony Matelli, "The Constant Now", Andréhn-Schiptjenko, Stockholm, 6/5 – 20/6 2010
Text: Leif Mattsson

skriv ut denna text
"Josh", 2010, silikon, hår, glasfiber, stål, kläder, 45 x 180 x 90 cm © Tony Matelli

Förgängligheten, ögonblicket innan dödens inträde, innan det tre meter höga korthuset rasar, innan spåren av ord i det tunna dammlagret på spegelns yta suddas ut. Utställningens titel "The Constant Now" är som hämtad ur något av Henri Bergsons filosofiska arbeten. Sekunder, ögonblick - Tony Matellis utställning har själva tiden som bärande tema.
     Men den handlar också om illusionens kraft, om att allt inte är vad det ser ut att vara. Balansakten i det fragila korthuset är en chimär: spelkorten är gjutna i brons, liksom cigaretterna och de halvätna pizzabitarna. Och dammet i spegelglaset är fixerat i flera tunna skikt och lika beständigt som glaset i sig.

I "Josh", mansfiguren som är så häpnadsväckande lik en verklig människa med hår, naglar och allt, har tiden frusits just innan han når golvet. Svävande några centimeter över marken framstår han som utställningens primus motor, det orimligas herre och gud. Han markerar den bortre gränsen för verkligheten, eller åtminstone vår uppfattning om den.

Jag frågar Tony Matelli om hur han förhåller sig till de amerikanska superrealisterna och särskilt då Duane Hanson. Det visar sig att just Hanson betytt mycket för honom. Det handlar om en likhet i den konstnärliga intentionen och en samhörighet i synen på verket i förhållande till publiken. Hanson önskade att betraktaren i första hand skulle reagera spontant och känslomässigt på de naturtrogna figurerna. Först i andra hand skulle insikten komma att det handlade om konst.
    Matelli uppnår en liknande effekt genom sina verk och på en direkt fråga om inställningen till att


 


 

 

 

konfrontera en publik på gatan med exempelvis "Josh" är inte Tony Matelli avvisande. Här finns en blasfemi inför det högtidliga i själva konstbegreppet. Matelli vill ruska om oss i våra vaneföreställningar om vad konst är och kan vara. Men han vill också roa och underhålla. Metallmynten som flyter på vattenytan är en tydlig hyllning till illusionisten som trollbinder publiken med sina magiska tricks.

Liksom på de tidigare utställningarna (i Stockholm och Uppsala) smyger Matelli in små gags och skämt. Den gröna växten som fastnat i dörrkarmen är ett sådant, liksom den brinnande cigaretten fastsatt med ett begagnat tuggummi. Men det är allvaret som dröjer kvar i minnet, den krypande osäkerhetskänslan av en undflyende verklighet.

Stockholm 2010-05-12 © Leif Mattsson


"Yesterday", 2010, polykrom brons, stål, ölburkar
300 x 110 x 60 cm © Tony Matelli


Andréhn-Schiptjenko, Stockholm | Omkonsts startsida

Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com