När sommarvinden fladdrar i lätta halvt genomskinliga gardiner darrar lövskuggorna längs väggar och golv i ett flimrande ljus i rummet. Sedan länge känner jag vid sådana tillfällen en stark upplevelse av en uppiggande ro. Tillfredsställelse, vila och eggande skaparlust flätas samman på ett liknande sätt i den stämning Alexandra Kern gestaltar i sina stora bilder som just nu visas i Eskilstuna konstmuseum. Utställningen har lånat sin titel från hennes verk: Moment - åtta svenska grafiker. 

Eskilstuna konstmuseum delar sedan 2006 ut stipendier från Carl-Axel Valéns stiftelse. De riktas till måleri och skulptur, till textil och konsthantverk, och till grafik. Galleristen Carl-Axel Valén, som gick bort tidigare i år, hade stort intresse för grafik. Det är första gången grafikstipendiet, uppkallat efter Jordi Arkö, delas ut, väl tajmat till de stora utställningarna som nu ordnas i samband med Grafiska Sällskapets 100-årsjubileum.
     Den sammanfattande benämningen visuella konstarter täcker traditionella namn som kan härledas ur teknik eller material: måleri, teckning, textil, skulptur eller grafik. De har åtskilliga hundra år av tradition bakom sig. Så även grafiken som till skillnad från de andra än idag oftast ses främst genom sin teknik – i stället för de visuella-konstnärliga lösningar dessa tekniker är bärare av.

Det visas mycket grafik i höst både i Stockholm och runtom i landet. Gamla och nyproducerade bilder av många slag förenas under benämningen grafik. Vad är det vi ser? 
    Från en period från sen medeltid och fram till mitten av 1900-talet finns det för den svenska grafiken ett arv att förvalta, ett arv från stora internationella mästare med klassisk och även utomeuropeisk grafik och från främst Falugrafikerna i Sverige. I detta ligger ett hantverkskunnande i fokus, med förfiningskrav av ett i positiv mening nördigt slag som aldrig tar slut, något som samtidigt resulterar i för kropp och själ välgörande processer av ett meditativt slag. Bilderna kan vara svartvita, med eller utan färg, i större eller mindre format och i vilka formspråk och stilar som helst. Många konstnärer nöjer sig med att förfina detta arv, de är utmärkta förvaltare. De upprör sällan och den konstnärliga kvaliteten är skiftande.
     Andra riktar in sig på gestaltningen av angelägna samtida berättelser och söker frenetiskt efter passande formuleringar bundna både till de verktyg som traditionellt står till buds och till tekniska lösningar som de tvingas uppfinna. Deltagarna i utställningen Moment i Eskilstuna tillhör denna kategori av bildskapare. De arbetar utan tvekan med grafiska medel och flera av dem håller sig uteslutande till grafiska tekniker. Men deras bilder hävdar sig genom att dessa verktyg anpassas till deras ärende, inte sällan angelägna personligt hållna samhällskommentarer.

Urban Engströms kraftfulla porträtt i monumentalstorlek övertygar oss om att de skildrade politiska ledare och rockstjärnorna är vår tids ikoner. Allvar och lekfullhet flätas samman i arbetsprocessen där lusten att dekorera är ett viktigt inslag.
     Nina Bondesons egensinniga monologer greppar över synligt och osynligt i vardagen, suddar ut tidsgränserna och upprättar samtal med traditioner och egna minnen.
     I Fredrik Lindqvists överväldigande bilder krockar olika bildvärldar med ingredienser från skilda håll: serier och popkonst, djurstudier och porträtt. De starka färgerna förstärks av träsnittets svarta ränder och av sömnadens tråckeltrådar som fäster de tryckta tygbitarna samman. 

Minako Masui är en veteran i detta sammanhang. Hennes bilder har under senare år vuxit allt mer i storlek. Hon har gett sig in i det skuggornas land som under lång tid endast kunde anas. Nu utforskar hon envetet detta mörker där avgränsade organiska former upprätthåller ett skört balanstillstånd, något som varje levande organism varje sekund kämpar för. För hälsa och välbefinnande är just det om- och omigen uppnådda balanstillståndet mellan uppbyggnad och nerbrytning. Alltför sällan lyser numera de varma färgerna i dessa mäktiga bilder.
     Utställningen innehåller ytterligare imponerande verk: John Rasimus egensinniga objekt, symaskin och skrivmaskin, väldiga kaniner och fjärilar, muskelmän och telefoner, både tryckta som schabloner och collage och frigjorda underlag uppställda som installationer. Eller Gunnar Nehls stora och små graverade landskap som aktualiserar frågor kring vad som kan kallas hem och vårt land. 

Eskilstuna 2010-11-17 © Kristina Mezei