João Penalvas bildvärld rör sig mellan dröm och verklighet. Han pendlar mellan det konkreta och det abstrakta. Med fragmentariska minnesbilder av något förlorat, glömt eller aldrig upplevt skapar han en ny värld. I denna rör sig betraktaren som någon i en kafkaesk förvandling.

Den portugisiske konstnären har disponerat Lunds konsthall väl. Varje rum och yta är utnyttjad. Ändå finns det inget trångt och klaustrofobiskt över det hela. Verken är fjäderlätta till sin karaktär. De svävar fram i en evig dans med betraktaren som partner. Och tolkningen är enligt Penalva helt upp till den som tittar. Så det är bara att styra dit man vill. Och samtidigt låta sig ledas djupare och djupare in i verken.
     I två korridorer på andra våningen är skrivbord med läslampor utplacerade. Vid varje bord finns två stolar. Vid varje stol finns en lampa. Vid varje lampa ligger en bok med obundna blad utplacerade. Det andas gammal läsesal. Ljuskällorna punktbelyser böckerna. Varje plats riktigt törstar efter någon som slår sig ner, bläddrar, riktar lampan. Men slår man sig ner verkar risken finnas att man fastnar och tvingas bläddra i evighet. Att närma sig är som att ta ett steg in i en tidlös värld. De obundna bladen kan byta plats med varandra, bilda nya mönster och aldrig nå sitt slut.