Politik är inte slagord, det är ett sätt att förhålla sig till omvärlden. Politisk konst är inte texter på en målning, det är konst som förmedlar ett ställningstagande. Är Jyrki Riekkis målningar då politiska? Kanske. Men intressantare ändå, de förmedlar genom sin estetik ett avståndstagande från ytlig elegans och borgerlig finkultur.

I Finland räknas Jyrki Riekki (f. 1976) till de unga vilda. Senast bekräftades hans betydelse av deltagandet i Ars Fennica 2009. För den svenska konstscenen är han dock relativt okänd, men kunde ses i Eskilstuna Konstmuseums sommarutställning 2009, "För ej övertäckas".

Riekkis målningar följer en subkulturell och maximalistisk princip. Med en raushenbergs assemblage-iver bygger han upp målningarna av pastosa färgexcesser och (ofta) ett antal inklistrade duk-, trä- eller plastbitar. Målningarna är närmast att likna vid skulpturer där reliefverkan fungerar som ett hotande utfall mot betraktaren. För Reikki vill uppröra, det råder det inga tvivel om. Han vill utmana, äckla och förföra. Och kan han inte göra det via den måleriskt strukturella presentationen gör han det via referenserna till litteratur och rockmusik. Engelska ordvitsar och rebusartade bokstavskombinationer skapar huvudbry samt plötsliga eureka-insikter hos betraktaren. Ett tips är att uppdatera sina kunskaper i den symbolistiska begreppsvärlden samt rockhistorien om man önskar ge sig i kast med titlarna och undertexterna.