Österrikaren Christian Rupp visar, i serien ”Bildspur”, foton föreställande vita väggar i Galleri Mors Mössas största vita rum. Det skulle kunna vara det tomma galleriet vi ser, den vita kuben som motiv för utställningen? Först tror jag det men de vita fotografierna blir så småningom mer nyanserade och rikare.

Snart varseblir jag krokar och spikar, något har hängt på väggarna. Sedan förnimmer jag att väggarna har något ljusare rektanglar vid dessa krokar och spikar och jag förstår att det är spår av bilder som hängt på väggarna och som blivit nedplockade. Perception med andra ord.
    Ögat måste vänja sig vid vitheten så som vi måste vänja våra ögon när vi hamnar i ett tillsynes mörkt rum. Ur vitheten och tomheten, ur det förlorade, borttagna, bortträngda, som en hammershöjsk frånvändhet, ger sig döden till känna.

Tyvärr och sorgligt nog föds också tankar om det refuserade. Är det Sverigedemokrater som på nazivis förpassat den ”obegripliga” konsten till sophögen eller kanske islamistiska fundamentalister som varit i farten. 

Mer lekfullt blir det i galleriets inre rum. Där står en filmkamera och efter instruktioner av galleristen lyckas jag tända en lampa och själv styra ljuskäglan mot tre bilder i rummet. I den självlysande silverfärgen glittrar Magrittes berömda pipa, nu med den lika glittrande undertexten ”Ceci n´est pas une artwork”, McLuhan och Baudrillard citeras, med förskjutningar, på de andra bilderna. Effekten och upplevelsen blir dock allt för konstruerad för att kännas riktigt intressant.

Göteborg 2010-10-08 © Yngve Brothén

© Christian Rupp

© Christian Rupp