I början av nittiotalet hade jag ateljé i samma ateljéhus som Kjartan Slettemark. Det var en gammalt och mörkt rivningshus på Kungsholmen. På nätterna fylldes de allmänna utrymmena med egendomliga konstruktioner. Det var Kjartan som brukade plundra byggcontainrarna och gatuarbetsplatserna i området och använde materialet till att bygga skissartade skulpturer i trappuppgångar och korridorer.

Ibland har jag tänkt på de där snabbskulpturerna av trafikkoner och förvridna ståldelar. En enkelhet som är både komisk och smärtsam på samma gång. Det lätta handlaget påminner om Inga Bagge, Kjartans mentor och livskamrat från 60-talet, som alltid förespråkade öppenhet inför impulsen i sin undervisning, och som aldrig var främmande för readymade-tanken. Så är det också i mycket av Kjartans konst. Ögonblicket är viktigt. Den bästa konsten uppstår inte som följd av ett sökande. Den finns redan.  

Kanske är det därför som många av Kjartan Slettemarks målningar i den här utställningen inte skiljer sig så mycket ifrån det ”de radikala” konstnärerna i samma generation gjorde? Och självporträtten som Marilyn i Warholtappning från

mitten på 00-talet har vi ärligt talat, i en eller annan form, sett ganska många gånger under de senaste fyrtio åren.

Om Sune Nordgren har rätt i det han påstod på invigningen av den här utställningen: Kjartan Slettemark är inte konstnär, han är konst, så skulle många saker få sin förklaring. Att se en video från 90-talet, där konstnären rytmiskt trakterar sina dansande assistenter – klädda i svarta sopsäckar – med blomsprutor fyllda med mjölkiga färgblandningar som rinner nerför den svarta plasten, är att närma sig en sådan uppfattning.

I boken "Konsten att falla" (Carlsson Bokförlag) presenteras Kjartan Slettemarks performance, installationer, objekt, collage och assemblage under en lång karriär. Konstnären går på slak lina i Vitabergsparken 1969. Utklädd till pudel biter han Olle Granath i foten vid visningen av Moderna Museets samling på Liljevalchs. Bokens rika bildmaterial är en stor tillgång för den som vill få inblickar i konstnärskapet.

Stockholm 2010-02-10 © Björn Larsson