Liljevalchs Vårsalong är landets mest uppmärksammade konstutställning. Med det stora intresset hos publik och medier är det konstens bästa skyltfönster. I år har ambitionen varit att locka konstnärer utanför Stockholmsområdet och juryn talar i katalogen om ”bredden på all den konst som görs i hela landet” och ”hela Sveriges salong”.
 |
© Peter Mohall |
Att efter år av irrande fokus finna Vårsalongens nationella rötter har inte lyckats. Nära 60 procent av årets deltagare kommer från Stockholmsområdet, från Göteborg ungefär 15 procent och från Malmö och Uppsala fyra procent. Färre än tio av 131 konstnärer bor i Norrland.
Förutom Liljevalchs representanter Mårten Åhsberg och Mårten Castenfors, har juryn bestått av Pontus Hammarén, konsthallschef i Alingsås, intendent Claudia Schaper, Kristianstads konsthall och Karolina Peterson, chef för Mjellby konstmuseum.
Vad bjuds då på "Hela Sveriges Salong"? Man blir snart trött på alla gulliga djur - hundar, grisar, får, kalvar, hästar och hjortar framställda som idealdjur.
Juryn har också valt annat förmodat folkligt. Där finns en viking, sagomotiv, solnedgång, dansbandsidoler, foto av röda stugan och enklare förtäring: hamburgare, kaviarsmörgås och äggmackor i lergods. Åtskilligt av dessa verk har avsändare från Stockholm. Detta är Vårsalongens sämsta sida och mer en föreställning om Hela Landet. Mycket bättre konst finns både i och utanför huvudstaden. Salongen är därför inte representativ ur någon vinkel.
Till Liljevalchs försvar ska sägas att man åter rest frågan om hela Sveriges Vårsalong. Juryns ordförande Mårten Åhsberg liknar den vid Melodifestivalen. Det kan man ha olika åsikter om, men man kunde överväga regionala uttagningar av melodifestivalkaraktär. Om inte annat för att stärka Vårsalongen som ett konstens riksintresse.
 |
© Aleksandra Kucharska |
© Marja Kristina Lindberg |
Att måleriet dominerar Vårsalongen är normalt, men det är rätt glest mellan det riktigt intressanta. Karin Mamma Andersson och Cecilia Edefalk hör till förebilderna. Det finns lite akvarell och graffiti med tillägg av stickat, men annars är det mest olja, en del i Nerdrumfacket. I övrigt är materialvariationen stor - keramik, träskulptur, broderi, blyerts och objekt i form av exempelvis ishockeyspel. Fast jag såg inte ett enda grafiskt blad.
Motiven kretsar kring ganska tydliga ämnen. Förutom djuren är staden viktig - nysakliga gatumotiv, broderade idyller, städer i luftperspektiv och mer dystopiska betraktelser. Religionsdebatten har satt spår genom att fiskargubben fått en slöja av Nicholas Nordquist, och Frida Farms ”Ulla” ett Bin Laden-ansikte. Fint måleri svarar Marja Kristina Lindberg för med sin ”Varning för religionssymboler”.
Kalle Enok Lindmark, född 1987, målar barn med fin och självständig uttryckskraft. Krig och konflikter är också ett tydligt tema. Jin Jiang tecknar medryckande i tusch hur kriget infiltrerar landskapen och hur ryttarstatyerna tränger ut de levande ur världen.
 |
© Simon Andrews
|
© Kalle Enok Lindmark |
Jag stannar vid Peter Mohalls och Hadda Fjóla Reykdals måleri som kan kallas materialabstraktioner - hans ”Faux Bois” av imiterat trä och hennes av vävar. Riitta Vainionpääs textila collage är både poetiskt och rustikt.
Den fotografiska bilden kommer lite i skymundan. Om våld berättar Aida Chehrehgohsa i sitt iscensatta fotografi av stridande, dock inte soldater utan vanliga människor. Ett socialt slagfält där våldet tränger in i vardagen, in i familjen.
Även om norrlänningarna är få, blir Luleåkonstnären Dan Lestanders dvd ”Dreams and Whishes” nog en publikmagnet. Han har tidigare arbetat med vatten. Nu har han huggit rektangulära vakar i isen och låter vinterbadare då och då sticka upp huvudet och sjunga ordlöst. Det är fantasifullt och frihetligt.
Skulpturen är inte utdöd. I Aleksandra Kucharskas kvinnogestalt finns en stark exakthet i hållning och tysta bön om nåd. Skrotskulpturen ”Gårdvar” av Hans Andersson bär som människans eviga (och ödesdigra) vakthund krigsfartyg på ryggen, medan Lars Brunström gestaltat en paddas språng i lera.
 |
| © Dan Lestander |
Sammanlagt visas 245 verk av 131 konstnärer, 71 kvinnor och 60 män. Den yngsta deltagaren är 19 år och den äldsta är 77. Till salongen sökte 2 014 personer, ett par hundra fler än förra året.
Stockholm 2010-02-03 © Niels Hebert
Liljevalchs konsthall | Omkonsts startsida |
