All tvådimensionell beskrivning av en tredimensionell värld är i någon mån förljugen. Detta är Martin West (f. 1964) naturligtvis fullt medveten om. Men så är hans avsikt inte heller att skapa en direkt avspegling av verkligheten. Snarare då en skuggvärld där handens rastlösa ristande i de gråmelerade ytorna markerar människans närvaro. Jag associerar till Cy Twomblys intimistiska förhållningssätt, till hans fritt löpande men ändå fullt kontrollerade graffitiformer. Tankarna går också till den svenska åttiotalsscenen och särskilt då Ibidprojektet.

Den guide till grått som West anspelar på i utställningstiteln ser jag primärt som en arbetshypotes. Han utnyttjar färgens frånvaro som en antites; den fulla färgen tycks fångad bakom en fasad av gråtoner. Men det är inte optiskt grått som intresserar, inte de mytomspunna ljusfenomen som fascinerade målarna under sent 1800-tal. Nej, grått används här som en släckt färg, som ljusets död.
    Verkens frånvändhet accentueras av Forums fönsterlösa källarvalv. Jag anar en romantiskt syftande avsikt, något jag tidigare inte sett i Wests bilder. De konstruktiva dragen har tonats ned något, bytt position. Det tidigare nyfikna experimenterandet med reliefer och assemblage har här fått ge plats åt något mer essentiellt: känslolägen, tillstånd, modus vivendi.

Stockholm 2010-09-15 © Leif Mattsson