Pojken sitter med sitt ballonghuvud och sin clownröda näsa rakt upp och ned, aktivt vilande, i sin upplevelse av nuet. På ett sätt är bilden undantaget kring vilket Dan Wiréns utställning kretsar. De övriga figurerna, solitärerna, verkar annars kämpa utsiktslöst mot sin inre tysta fiende, den skoningslöse ledsagaren i det dagliga brusets enerverande tristess. Fallet ur livets mer meningsfyllda skikt som Beckett oåterkalleligen utlöser i sin roman ”Den onämnbare” verkar ha drabbat dem. Huvudet med testiklarna hängande som sårbara känslospröt vilar stumt på stolsitsen. Håglösa säckar, vandrare med tom blick, blinda för det fyrbenta sällskapets svepande lovar kring benen. Svassande, svepande, sömlöst stretar de genom tillvaron.

Dan Wirén löser effektivt ut plumparnas inneboende gester och figurer och förlänar dem sitt bomärke, eller utser dem till berättelsens alter ego. Man anar en hälsning till Philip Gustons huvförsedda antihjälte eller till Sydney Nolans fyrkantiga Ned Kelly-figur. Det är i högsta grad intressant att följa Dan Wiréns process mot ökad koncentration, förenkling och poetisk förtätning, som inte minst spåret över grafiken och tuschteckningen medger.
     Dan Wiréns bidrag ingår i en utställning i Kungliga Konsthögskolans elevgalleri med yrkesverksamma konstnärer som under året deltagit i skolans projektprogram i grafik.

Stockholm 2010-06-21 © Susanna Slöör