Det är en spännande och ömsesidigt jämnstark dialog mellan konstnärinnan Hilma af Klints mystiska måleri och den nutida fotografen Adam Fuss mystikmättade fotokonst. Utställningen är omfattande i antalet verk, då båda konstnärerna arbetar i långa sviter.

Efter utställningen 1986 i Los Angeles med Hilma af Klints (1862-1944) verk, då hon lyftes fram som en av de främsta internationella modernisterna, har utställningarna avlöst varandra runt om i världen. Ända sen dess har Adam Fuss ansett sig besjälad av hennes verk. På 1970-talet kanske de avfärdades som "flummiga", men går än idag inte att placeras in i något fack eller någon ism. På samma gång djupt historiskt och kulturellt tillbakablickande i sina uråldriga referenser och symbolspråk, som tidlöst samtida, vilket ger det universella tilltalet.

Hilma af Klint, strängt religiös, ansåg att hennes konstnärsskap var en gåva från högre makter. År 1906, vid 44 års ålder, kom sviten Urkaos till, de numer världsberömda ockulta målningarna. Symboliken är uttalad i formspråk och tecken. Trots det esoteriska känns de moderna med en friskhet i de blå nyanserna.
     Antroposofen Rudolf Steiners uttalande i 1900-talets början att omvärlden inte skulle förstå hennes verk förrän efter 50 år, visade sig stämma. Det var först på 1960-talet som det andliga abstrakta måleriet fick uppmärksamhet, och hon jämförs med konstnärer som Kandinsky, Malevitj och Mondrian.
     För af Klint låg på sin tid det egna könet och kroppsligheten henne till last. Dualiteten eller könskampen märks tydligt i hennes måleri, som förkläds i ett motsatsförhållande mellan sinnlig kropp och eterisk ande.

Styrkan i mötet mellan Hilma af Klint och Adam Fuss är att nya tolkningsmöjligheter öppnar sig. Kampen mellan mörker och ljus, gott och ont, manligt och kvinnligt går igen. (Intressanta spänningar uppstår i den strikta symboliken.)
     Kontrasterna bryter högtidligheten. Fuss för ner det andliga från sin piedestal till en elementär och mänsklig nivå, i hans motiv av barn, dopklänningar och rörelsen efter en orm i vatten.
     Paralleller finns i den gamla och tidskrävande framställningsmetoden, där Fuss arbetar med fotogram och daguerrotypier.
     Hilma af Klints högstämda måleri kan stundtals framstå som okomplicerat platt och dekorativt, men i kombination med Fuss fotokonst ges det en tyngd och vidare innebörd.

Borås 2011-10-19 © Ingeli Aalto