Spänningen i en bild skapas ibland av de små förskjutningarna av dess former eller färger. Bryter man en statisk symmetri med ett litet avsteg så uppstår en obalans som kan ge bilden ett dynamiskt uttryck. I Hans Åkerlunds bilder är tonerna och linjerna sköra och exakta, men genom små förskjutningar bildas vibraton.
     I teckningarna är dessa egenskaper tydliga samtidigt som det uppstår ett atmosfäriskt djup i de geometriska och platta motiven. Ibland dyker det också upp obefintliga former som i ”Stardust”när det uppstår efterbilder av cirklar på helt tomma ytor. ”Stardust” består av ett stålgitter med små lampor som belyser väggen bakom, framför vilken hela konstruktionen tycks sväva fritt.

Att arbeta med färg och form som inte har någon motsvarighet i sinnevärlden har varit ett signum för Hans Åkerlund under lång tid. Att försöka finna förebilder i verkligheten inför hans bilder begränsar upplevelsen. Även hans skulpturer andas denna egenskap, här i form av en vägg med små polykroma objekt. Ytligt sett ger de intryck av att vara sneda eller vinklade utsnitt ur geometriska grundformer och målade i starka färger. Mitt i all denna stramhet sprider dock väggen en känsla av lekfullhet. Det exakta, kompromisslösa och behärskade i skulpturerna förvandlas här till ett leende som får utställningen att leva. Ett budskap av rent känslomässig karaktär når fram till betraktaren.

I Hans Åkerlunds konstnärskap kan man förvisso se en rak linje till konkretisterna men Åkerlunds bilder är högst egenartade och visar på en öppning i konkretismens ibland lite slutna värld. Men det är också en slutenhet som kan öppna våra sinnen och göra livet rikare och lyckligare, eller med Jean Arps ord: ” Där konkret konst träder in, försvinner melankolin, släpande med sig sin gråa väska full av svartsyn.”

Stockholm 2011-09-28 © Jan Manker