Åttio konstnärer presenterade på fem platser i Berlin. Åttio konstnärer sammanbundna endast genom att de har sin bas i staden. Inte födda, inte uppvuxna, inte ens nödvändigtvis boende i Berlin, utan just baserade. De använder sig av alla tänkbara medier – måleri, skulptur, youtube-videor, hologram, performance, text och ljud. Verkens ämnen och innehåll varierar lika vilt, som sig bör när en av världens konstmetropoler ska representeras i utställningsform. Vad betyder platsen i tvåtusentalets allt mer globaliserade värld? Vad innebär det att vara ”baserad”? Har dessa konstnärer någon anknytning till staden eller flyter de bara ovanpå – nomader på jakt efter billig hyra. Vissa konstnärer har valt att ta upp och kommenterar detta. Andra inte.

Vikten ligger på yngre konstnärer. Naturligt, då de fem kuratorerna själva är i början av sina banor. Vägledda av en trio betydligt mer erfarna rådgivare har de försökt ge en bild av Berlins konstscen år 2011. Mångfalden sammanbinder – snarare än ett påtvingat kuratoriskt tema.  Initiativet och pengarna kommer från stadens förvaltning. Det har länge pågått en debatt om en eventuell permanent konsthall. Istället för en sådan valde de styrande att finansiera en mer efemär form. Åsikterna om detta går isär. Kulturpolitiskt är det kontroversiellt.
 
”Based in Berlin” tar plats i fem olika lokaler inom gångavstånd från varandra – ett bevis på institutionstätheten även utan en ny konsthall. Huvudbasen ligger centralt i en grupp rivningsmärkta ateljébyggnader i Monbijouparken. Rum efter rum. Konstnär efter konstnär. Verk efter verk. En förhäxande resa.
     Över det graffititäckta taken reser sig en struktur av byggnadsställningar. På toppen möts besökaren av Oliver Larics mångbottnade verk. Tre stadsjeepar är parkerade i fotogenisk profil på plattformen. Med Berlin som bakgrund liknar det en mässmonter eller inspelningsplatsen för en reklamfilm. Bilarna är av kinesiskt märke – till formen kopior av en välkänd tysk tillverkares modell. Konstnären forsätter sitt arbete med kopior, reproduktioner och versioner.
     Men de tre bilarna (modellnamn: CEO) blir även monument som ifrågasätter finansiären Berlins ekonomiska motiv. Är ”Based in Berlin” ett sätt att profilera sig på den kreativa klassen – ett sätt för borgmästaren att vinna röster inför det stundande valet? Naturligtvis är det så. Men för besökaren är detta framförallt en möjlighet att bekanta sig med en ung generation konstnärer som valt att basera sin verksamhet i en stad vars mest markanta drag är ständig förändring. 

Berlin 2011-06-15 © Hanna Nilsson