Vad är att betrakta som manlig konst och vad som kvinnlig? Är en sådan åtskillnad över huvud taget möjlig eller meningsfull att göra? En teori tar fasta på identifikationen, i det faktum att kvinnor identifierar sig mest med andra kvinnor och män identifierar sig mest med andra män.Det skulle betyda att kvinnor helst avbildar kvinnor och män helst avbildar män. Det låter i sin tur som en förlängning av den lilla flickans lek med Barbie och den lille pojkens lek med Fantomen, som en följd av att människan redan som liten pådyvlas en räcka stereotypa könsroller som sedan hänger kvar livet ut.
     Teorin är intressant då den för det mesta verkar stämma. Stereotypen gör att det uppstår en särskild laddning hos konstnärer där upptagenheten tar sig motsatt uttryck.

Isabelle Boinot är en sådan konstnär. Hennes fixering vid att avbilda skalliga medelålders män framstår som manisk. Det är män som pillar med mustaschen, hoppar fallskärm i par, leker med ärtrör, håller varandra i handen.
     Hur olika konstnärerna än jobbar på ytan så finns en motsvarighet mellan Isabelle Boinot och fotografen Maria Friberg – ytterligare en av dessa kvinnliga konstnärer som enträget avbildar män istället för kvinnor. Hos både Boinot och Friberg framträder mannen såsom upptagen av att var just man – och inget annat, en upptagenhet befriad varje form av erotiska undertoner.

Sättet männen interagerar med varandra blottlägger ett sökande - efter mening, gränser, identitet. Hos Boinot, men inte alls hos Friberg, sker detta sökande i lättklädd form. Boinots män är vanligtvis iförda endast