Steget från en avskalad men föreställande skulptural form till ett rent abstrakt uttryck är ofta litet. Lenny Clarhälls så kallade Malanganer balanserar mellan det välbekanta och det helt okända. I varje Malangan spänner ofta rörelser och krafter mot varandra på ett sätt att dess abstrakta former plötsligt gestaltar levande varelser. De förvandlas till arketyper eller skuggbilder av en verklighet vi inte riktigt kan nå.
     Dessa Malanganer i korténstål dök 1998 upp som stora monumentalskulpturer på Kvarntorpshögen i Kumla och har sedan fortplantat sig till flera ställen, senast i höst till en rondell i Katrineholm. Utomhus i samspelet med naturen upplevs deras magi tydligare än inne på ett galleri. Men även dessa små kammarstycken andas monumentalitet.

I Lenny Clarhälls konstnärskap skiljer Malanganerna ut sig från en stor del av hans produktion, som ofta tagit avstamp i en tydlig svensk tradition. Han har i skulptural form skildrat allt från kolportörer, spelmän, älgar och granskog till Carlsunds stol eller historiska händelser, som i det stora minnesmärket över arbetare som sköts ihjäl av svensk militär i Ådalen 1931.

Ett återkommande tema har varit det något sällsamma mötet med en tiger inlemmat i vårt samhälle. Den dök upp första gången som ”Tigern i Svanavattnet” 1976 och har sedan regelbundet återkommit, ofta stiliserad till ett mer oidentifierat stort kattdjur. Ibland har djuret varit stort med en kraftfull utstrålning, ibland har det sett trött och uppgivet ut. På denna utställning har kattdjuret intagit en filosofisk pose i en riskoja. Frågan är om inte detta kattdjur egentligen är en arketyp eller urbild av Lenny Clarhäll själv.

Stockholm 2011-11-02 © Jan Manker