På Grafiska Sällskapet i Stockholm gestaltar Tomas Colbengtson samiska erfarenheter med screentryckta bilder i graalglas och på plåt. 
    Konstnären använder egna bilder och foton från tidigt 1900-tal. Ett av hans viktiga motiv är tvångsförflyttningen av samer från Karesuandotrakten högst upp i norr till Tärnaby, där han själv är född och uppvuxen. För det svenska samhället var myndighetstvånget inte problematiskt, det handlade ju om ett nomadfolk…

I graalglasen flyter gudinnor, som den sydsamiska Madderakka och hennes döttrar, samman med jordiska kvinnor, fjällbjörken, samiska flätmönster och landskapsfragment. Glasen har lånat sina yttre former från ett embryo, av seiten (naturformade stenar som markerade heliga platser) eller av trumman som en gång förbjöds med hot om dödsstraff.
     Tomas Colbengtson förankrar den samiska historien både sakligt och poetiskt. Färgerna är precist dämpade och bilderna vetter mot det dokumentära reportaget. Här finns varken postmodern exotism eller estetiska turistlandskap – men kalhyggen.

Historien kan inte ändras, men omtolkas, och Tomas Colbengtson erbjuder sig att vara vägvisare genom ett landskap som behöver genomsökas många fler gånger. Samtidigt utmanas konstnären att fortsätta utveckla form och metod.

Stockholm 2011-03-01 © Niels Hebert