Begreppet escape, flykt, torde vara ett av samtida medias favoritbegrepp. Lättapplicerat på ”vardagliga” företeelser som krig, miljöförstöring, naturkatastrofer eller för den delen psykisk ohälsa. En utställning på temat escape torde trigga igång inte minst olika slag av eländesskildringar.

Utställningen på Lunds konsthall har också gett upphov till en del bidrag med ett brutalt anslag. Till exempel Majd Abdel Hamids lilla moské som får det att rysa i kroppen. Moskén har till sin helhet byggts upp av små vita piller, en variant av det klassiska temat form visavi innehåll, symbolen för ett palestinskt samhälle som verkar stå och falla med dess förmåga att lindra ångest och depression.
     Karen Gimles svartvita filmbilder från krigets Irak är en annan av utställningens toppar. Hur öppna dörrar hon än slår in med sitt USA-kritiska anslag blir konstnärens oklippta och, som det verkar, evigt rullande filmsekvens från Irakkriget en plågsam påminnelse om den oinskränkta maktens förmåga att urlaka varje uns av förnuft och mänsklighet. Beslut om liv och död blir till en vardagssyssla.

Utställningen Escape utgörs av ett brett upplagt samarbete mellan Malmö konsthögskola och konsthögskolorna i Braunschweig, Lissabon och Ramallah och är ytterligare ett exempel på Lunds konsthalls många och på flera sätt viktiga projekt med unga konststuderande. Aningen fantasilöst är det då att konsthallen, i katalogtexten, söker koppla ”escape” till stereotypa, mediala, nationella särdrag.