Ulla Fries som nu ställer ut grafik och skulptur på Galleri Aronowitsch i Stockholm har en naturvetenskaplig ansats i sin konst. Hennes grundmotiv kan beskrivas som livets gång – både med oss enskilda undrande varelser, och med generationerna, eller snarare arterna.
     I det vackra akvarellerade kopparsticket ”Fågel fisk och mittemellan” möter vi en varelse sammansatt av tiotalet olika arter – från örnen till fiskstjärten. I denna böljande evolutionsgestalt kan jag också se kräftdjur, kräldjur, björn och piggsvin. I arterna färdas livet. En art förutsätter och övergår i en annan.

Som anmärkningar om livets gång kan man se de små bronserna av insekter som gräshoppor och skalbaggar, som ligger på sidan. Konstnären konstaterar: du strävar allt efter din art, men en dag faller du och blir liggande. Insektskulpturerna samspelar med kopparstickens fröhus och skalen under ett jakarandaträd och skapar på så vis täthet i utställningens avskalade helhet.
Ulla Fries är fascinerad av insekternas hårda huvud och halsparti, en sköld som tycks omöjliga att tränga igenom. Vi kan ju inte föreställa oss skalbaggens liv. Här finns något allmängiltigt – antingen är man innesluten men har svårt att nå ut, eller också har det inre livet svårt att tränga igenom, och gestaltas i tillvaron.

En frottéhandduk spelar oväntat en viktig roll.
Den finns i en bemålad bronsskulptur av en kvinna med handduken virad runt huvudet. Kanske har hon badat, kanske vill hon skydda sig mot något eller någon. Eller locka. Hon är vacker, men handduken ter sig som motivets kärna. Torrnålen ”Trasan” sitter på väggen intill som ett eko av den svepande rörelsen, men inte helt, för i dess veck skymtar pärlstora barnhuvuden, kanske i väntan på livet inkvarterade i släktets väv.