I december 2010 kom en begäran från myndigheterna i Egypten till Neues Museum i Berlin. Egyptierna ville ha tillbaka den över tretusen år gamla bysten av Nefertiti – olagligt bortrövad, stulen, i början av förra århundradet. Tyskarna vägrade och hävdade att statyn var lagligt anskaffad, dessutom skulle en transport vara allt för riskabelt för den ömtåliga kalkstens-drottningen. Det var inte den första begäran om repatriering av kulturskatter och knappast den sista. Museer världen över är fulla av arkeologiska föremål med tveksam historia, kidnappade till säkerhet.     

Cyprien Gaillards utställning handlar om den problematik som omgärdar bevarandet av världskulturarvet. Porten till Kultur Werke Berlin är täckt av UNESCOs logotyp. Genom en trång tunnelliknande korridor leds besökaren in i galleriet. Inifrån hörs flöjtmusik och sorl, sikten begränsas av rökelsedis – eller cigarettrök? Korridoren mynnar till slut ut i ett stort rum. I mitten av den vita kuben står en kanske sju-åtta meter hög trappstegspyramid – uppbyggd av ölkartonger av märket Efes. Människor sitter i klungor på avsatserna och på golvet och dricker den importerade turkiska ölen. Flaskorna står i led längs väggarna. Vissa djärva plundrare plockar upp hela lådor och försvinner iväg ut i natten. Stämningen är högljudd och festlig. Besökarna förtär utställningen. Upptäckten av monumentet innebär dess förstörelse. Efter bara några timmar är förödelsen redan på god väg. Delar har transporterats bort – fragment spritts ut.