Irina Gebuhr ger gestalterna i Elsa Beskows bilderbok om barnen i Hattstugan nytt liv i sin utställning på Konstakademien (Galleri Öst) i Stockholm. Fram tonar en flerbottnad historia om barndom, uppväxt och befrielse.

Målningen ”Re:Hattstugan” uppfattar jag som central i utställningen: flickan står lamslagen vid det nedbrunna huset, marken gråsvart av kol och aska, ånga driver in, en tår av vatten ska just falla från den svartbrända spisen, tomtegubben står på spiselkransen medan gumman som porslinsfigur ligger trasig på marken, en kråkfågel sitter på skorstenen... Barnen skulle tvätta sina kläder, glädja mor som sliter – och så katastrof.
     Irina Gebuhr låter också Nallen berätta. I flera versioner finns Nallen där med flickans värld inskriven, intalad, ingråten i Nallen.

Flickan låter sig inte kuvas. I ”Maskrosbarn” lyser en röd rosett i det gula håret som ett Nej till den sure tomten. I ”Protest” möter modersgestaltens ett taggigt vapen, stjälken av en ros. Befrielse! I utställningens sista målning är tomtegubben helt liten.
     Irina Gebuhrs färger har sensuell närvaro och reflekterar dramat som en stämma modulerar ord. Om allt börjar i berättelserna eller i färgen kan göra detsamma. Glädje känner jag också inför de få precisa detaljerna, som placerats med stor omsorg.

Stockholm 2011-03-01 © Niels Hebert