Kolorism är ett något mångtydigt begrepp, som i Sverige har kommit att förknippas med Göteborgskoloristerna som till sitt ursprung verkade från 1920- till 1940-talen. Nu har Vasa Konsthall ur privata gömmor samlat ihop en stor utställning av denna löst sammansatta konstnärsgrupp, men också vidgat gruppen fram till nutida ”Göteborgskolorister”. Ibland är gränserna lite flytande om vad som skall höra hit men färgens betydelse binder dock samman dessa konstnärer.
    Det har blivit en innehållsrik utställning, kanske lite väl tätt hängd, men jag har förståelse för att man gärna vill visa det man lyckats låna in. Här finns de gamla klassikerna som Ivan Ivarson, Inge Schiöler, Nils Nilsson, Ragnar Sandberg med flera, samt för allmänheten mindre kända namn som Knut Irwe, Karin Parrow, Carsten Hvistendahl och Folke Andreasson.

Det som slår mig när jag går runt i utställningen är vilket oerhört stort inflytande detta måleri har haft och har i Sverige.  Man arbetar med en skenbart ganska löst sammansatt form och låter färgen bli det bärande uttrycket. På en vanlig gallerirunda möter man mängder av detta måleri av mer eller mindre god kvalitet. Svårigheten med ett koloristiskt måleri i denna anda ligger i att den fria formen inte får bli för slapp eller okoncentrerad eller att man låter färgernas lyskraft skapas av enbart bjärta, klara färger. Färgernas uttryckskraft beror på deras möten med andra färger och i de mötena kan även en murrig jordfärg blomma ut och bli det som lyser starkast i bilden. Egentligen arbetar man koloristiskt i all form av måleri, vilket till exempel inte minst gäller konkretisterna, vars bilder i övrigt ligger långt från Göteborgskoloristernas ideal. Allmängiltiga konstbegrepp blir ofta knutna till en viss sorts måleri och det leder lätt till begreppsförvirring.
    På den nu aktuella utställningen är kvalitén varierande men där finns guldkorn. Målningar vars färger får den lyster och den kraft som kan öppna betraktarens sinnen till att ta emot det rika innehåll som stort måleri rymmer.  

Vasa Konsthall startade 2006 och drivs privat med stöd från Chalmers tekniska högskola, i vars lokaler konsthallen är belägen. Från Chalmers sida vill man i sin tekniska verksamhet också få in de mjuka värdena. Vistas man Göteborg finns det all anledning för konstintresserade att besöka konsthallen.  

Göteborg 2011-04-19 © Jan Manker