Samlandet är en av människans favoritsysslor. Få ting kan engagera som jakten på ett visst frimärke, en ölburk, en serietidning eller en autograf. Möjligen är det här ett uttryck för människans nedärvda strävan att lägga på hög (inför sämre tider), lämna väsentligheter efter sig åt dem som finns kvar när man själv är borta eller helt enkelt en fåfäng strävan att själv bli ihågkommen?

Maria Hedlunds ”Upplöst” avbildar en av alla dessa samlingar: ett stort antal insekter i trälådor. Och jag menar ”avbildar” i ordets rätta bemärkelse för allt är fotograferat – med traditionell analog teknik och ett minimum av korrigerande efterarbetning.
     Dessa dokumentärt präglade fotografier skulle kunna ses som ett försök att fånga någonting i flykten, någonting som tidens tand obönhörligen håller på att tugga sig in i. För lådorna med insekter har uppenbarligen, med tiden, fått sig en och annan ofrivillig och upplösande touch. Insekterna har hamnat på sniskan, eller rent av ramlat ur lådan, etiketter har fallit bort eller hamnat på fel ställe.

För tio år sedan kom konstnären över samlingen via en annons på Gula sidorna. Samlingens upphovsman hade varit en biologilärare. Vid tiden för pensioneringen skänkte han samlingen till en av sina elever som i sin tur, efter ytterligare en tid, inte längre ville behålla den utan lade ut den till försäljning. I tio års tid har sedan samlingen i all tysthet sökt efter en ny mening, ett nytt existensberättigande.
     För det som konstnären söker fånga in, med sin kameralins, är inga bortflyende kunskaper om insekter utan snarare någonting om samlandet med stort ”S”