Hinden böjer sig ned och stryker varsamt mulen mot marken. En gest av ömhet eller underkastelse? Kanske rent av analkande död? "Solen" är titeln. Men liksom i Oskar Korsárs övriga verk säkras knappast tolkningarna av namngivningen.
     Att Edens lustgård är ett tänkbart scenrum avslöjas dock av utställningens undertitel, liksom av den gängliga kvinnogestalten, döpt till "Eva". Men kanske finns här även ingångar för cineasten, till John Steinbecks filmatiserade roman "Öster om Eden" (med James Dean som ungdomsskön rebell) och till Herzogs "Aguirre, Guds vrede" (med Klaus Kinski som demonisk conquistador).

Oskar Korsárs minutiöst utförda tuschteckningar har redan tidigare nått en stor och uppskattande publik. Men lyckligtvis nöjer han sig inte med det. Istället kastar han sig huvudstupa in i nya utmaningar av tredimensionell karaktär. Och då rör det sig inte om någon sampling av lågstatusobjekt, vilket blivit så vanligt på dagens konstscen. Nej, här handlar det om klassisk modellering med efterföljande bronsgjutning – en utmaning både konstnärligt och ekonomiskt.

Helt klart vinner verken på den patinerade bronsens motsträviga elegans, på dess klassiska utstrålning. Speciellt som Korsárs gestaltande estetik står i bjärt kontrast till all heroisk klassicism. Kanske blir det som tydligast i "Guds Vrede", där ett smått galet och hjälmprytt skelett, i boxershorts, försiktigt ser till att inte trampa på den söta lilla hunden som smugit sig in mellan dess kolossala fötter. Här möts den demoniska expressiviteten och den cartoonliknande sötman från många av Korsárs tidigare tuschteckningar. Här kontrasterar bronsens varma svärta mot dödsängelns tragikomik.

Stockholm 2011-11-23 © Leif Mattsson