Kristoffer Lindfors är överallt och ingenstans. I utställningen "Identitetshandling" omringas betraktaren av hans ansikte. Mångfaldigandet får beteckna handlingen som det objekt som befäster identiteten och den process som ger den bevisvärde. Titlarnas referens till bland annat Dorian Gray låter identiteten bli ett farligt spel. Att handlingar kan definiera individen antyder frihet men också manipulation. Som inför Grays hemsökta porträtt, skaver frågan om vem som spelar och vem som står på spel.
Säkra dokument blir osäkra markörer. Ett id-kort visar sig legitimera Lindfors med en realistisk teckning. Passets fingeravtryck förändras då initialerna KL skurits in i huden. Två fotografier med talande blodflöde ska stärka evidensen. Deras funktion är oklar, där de ligger slängda bredvid prislistan i entrén. Men de ger en välbehövligt påträngande kroppslighet till denna kliniska utställning.
Med en identifiering följer inte alltid autentisk närvaro. Betraktaren får hitta sin egen berättelse. Verket "Stilla Liv" utgörs av en fototapet som drar in och förvirrar blicken. I denna kopia av galleriväggen finns fyra fotografier, där ett ödsligt rum dubbleras som i en spegelkorridor. Perspektivet låser in bild, bildskapare och betraktare i samma konstruktion. Den anonyma interiören börjar kännas hotande, som ett konferensrum i skärselden där vi får en sista chans att bevisa vilka vi egentligen är. |
Idén om människan som en samling godtyckliga tecken motsägs av Lindfors gestaltning av tid. I flera verk finns en vit gipsbyst, före och efter den varit nedgrävd. I en videosekvens morfas stadierna så att både smuts och rening syns komma inifrån, i en naturlig rytm som knyter an till människans djupa historia. Den idealiserade konstnären får mänskligare drag efter två år i jorden.
Konstruktionen låter ana en konfliktfylld värld utanför konstrummet. Att blod och jord, mer än kropp och blick, framstår som det mest identitetsskapande ger en problematisk vision av människans villkor. I videoverkets slinga ingår hjärtslag – mellan looparna finns ett glapp, som ett ögonblicks attack av klarsyn innan vi fortsätter att vara den som vår identitetshandling bestämmer.
Stockholm 2011-02-16 © Vendela Grundell
© Kristoffer Lindfors
|
