Hilding Linnqvists (1891-1984) arkiv, eller varför inte kalla det för skafferi, har hittat hem. Utställningen av Stiftelsen Hilding Linnqvist Konsts samling på Marabou konsthall bekräftar detta och man hör nästan samlingen dra en lättnadens suck. Redan parken utanför utstrålar den ordnade mångfald och vindsmekta rörelse som så ofta genomsyrar Hilding Linnqvists verk. Här hade han med säkerhet funnit motiv, kanske nere vid dammen vars lusthus vid ett hastigt ögonkast påminner om terrassen i italienska Gardone.

De sista trettio åren av sitt liv delade Hilding Linnqvisst sin tid mellan ateljéerna i Stockholm, Tällberg vid Siljan samt norra Italien.  Dessförinnan hade han egentligen befunnit sig på resa sedan det tidiga 1920-talet. Frankrike, Italien, Spanien, Marocko, Grekland, Egypten var resmål som varvades med besök i  Sverige från Lund till Abisko. Ständigt försedd med skissblocket fångade han något ”intressant”, från en grankotte till ett bergsmassiv. För att inte tala om alla figurer, fåglar, djur och människor inbegripna med livets sysslor som hamnade i Hilding Linnqvists tecknade skafferi.
     Det var till denna skatt som Hilding Linnqvist ständigt återvände som grund för övriga verk. Var det inte säsong för en särskild blomma, kunde den akuta bristen enkelt åtgärdas genom tidigare årgångar fångade i något skissblock.  

Den aktuella utställningen lyckas väl med att fånga Hildings Linnqvists rastlösa själ och frenetiska arbetslust. Här samsas de tidiga naivistiska verken från 1910-talet med de allt mer metodiskt genomförda verken, grunden för de stora utsmyckningsuppdrag senare i livet som Hilding Linnqvist slukade och traktade efter som den bildälskande gourmand han var.

Den magnifika skissen till gobelängen ”Nubisk by” för Sveriges Riksdag, som mäter 4,3 x 9 meter, hamnar i sitt rätta element i konsthallens avskalade vita kub med betonggolv. Den upptar hela fondväggen och blir den naturliga ingången till Hilding Linnqvists överväldigande, rika bildvärld. Symboler, tecken, figurer, människorna, tingen får alla sin rättvist beskärda del av uppmärksamheten. Om 1910-talets poetiska kammarstycken var återhållen och koncentrerad materia, så kan detta verk liknas vid en ”Big bang” där allt som tidigare funnits antytt exploderat, expanderat och skickats ut i ett jämlikhetens universum. Det övergripande mönstret, eller rytmen, styr och innehållet underordnas på ett märkligt vis denna briserande ordning.

I skissen till ”Nubisk by” faller Hilding Linnqvists senare utveckling logiskt på plats och den intimitet eller det levande andetag man tycker sig känna i de tidiga verken återkommer. Som betraktare dras man in i den lustfyllda processen och följer de lager på lager av tillägg och ändringar som tillkommit på ytan.
     Det blir också uppenbart att Linnqvists drivande intresse för utveckling och det ständigt pågående, passar utmärkt väl för en konsthall med samtidsprofil. Arkivet kommer med säkerhet att bjuda på överraskningar och vara en kreativ pendang till den övriga utställningsverksamheten. Här finns en oanad mängd berättelser att upptäcka och lyfta fram. De tusentals lösa skisserna och hemligheterna i de intakta skissblocken ligger och väntar på sin framtid.    

Stockholm 2011-08-23 © Susanna Slöör