På utställningen ”Möte i färg” på Södertälje Konsthall ställs man inför sju mycket väletablerade och kända svenska konstnärer, vilka knappast behöver någon närmare presentation: Torsten Andersson, Olle Baertling, Ann Edholm, Eddie Figge, Jarl Ingvarsson, Lage Lindell och Ulf Trotzig.

Vad som gör utställningen intressant är inte den gemensamma nämnaren: att konstnärerna uttrycker sig med färgen som ett bärande element. Det är snarare deras olika formspråk i övrigt som skapar spänning. Som när Ulf Trotzigs expressiva måleri ställs intill Olle Baertlings konkretistiska bilder eller då Ann Edholms minimalistiska kompositioner kolliderar med Lage Lindells sensuella och mångtydiga figurationer.
     De något kaotiska färgkaskaderna i Jarl Ingvarssons måleri bjuds på motstånd från Torsten Anderssons stramhet i både färg och form. Sådana oväntade möten ger nya dimensioner åt välkända konstnärskap vilket skapar spännande överraskningar för åskådaren. Det är bara Eddie Figge som hamnat lite för sig själv, och målningen ”Brevet” från 1960-talet får ostört representera det kontemplativa uttryck som ofta finns i det informella måleriet.

Utställningen arrangeras i samarbete med familjen Rasjö, som här lånat ut ett urval målningar ur sin omfattande konstsamling av framför allt svenskt måleri. Liksom alla ”samlare” tillhör konstsamlarna ett udda och lite smågalet släkte som samhället har stor nytta och glädje av. De skapar små privatägda museer och hjälper till att dokumentera vårt kulturarv. När dessa samlingar då och då görs tillgängliga för allmänheten blir de ett viktigt komplement till det som visas eller framför allt inte visas på våra offentliga museer.
     I Stockholm finns egentligen ingen kontinuerlig och representativ presentation av svensk bildkonst från de senaste hundra åren. Man måste åka till Göteborg eller Norrköping för att finna detta. Moderna Museet bör tänka över hur de ska göra sina samlingar mer tillgängliga.
     Det känns stimulerande att familjen Rasjö tror på den svenska bildkonsten och dess konstnärer och inte faller för trenden att det mesta av konstnärlig betydelse görs någon annanstans.

Södertälje 2011-02-16 © Jan Manker