Tiden som skiljer betraktarens upplevelse från konstnärens kan ställa till intressanta spratt. Vid en hastig överblick infinner sig ett lugn inför Johan Nobells myller av små målningar. Landskapen, hämtade från Cartoonvilles omgivande landskap, glättigt hållna i förvrängda pastelltoner, skrämmer lika mycket som söta gosedjur på film. Bilderna biter inte ifrån sekundsnabbt som förvandlingsnumren i filmen Gremlins, men de efterlämnar dock ett knastrigt brus på bildhinnan inombords. Färgackorden kränger och ur de små figurationerna växer det fram bataljer som antagligen under ett mer långvarigt betraktande, det som konstnären ägnar sig åt, stimulerar en smygande panik. De magsjukt turkosfiltrerade himmelsvida perspektiven, utsätts för penselns, knivens och målartrasans attacker drivande olika tekniska målarmöjligheter framför sig. Man kan välja att förhålla sig stum inför bilderna, eller att med sin inlevelse delta i den kris som är på väg.

Johan Nobells intryck från utställningar och verksamhet i USA går att spåra. Små händelser i vida landskap som i förstone inger trygghet i sin anspråkslöshet. Känslan övergår successivt till en gnagande oro och ett ökat främlingskap inför den uppmålade situationens pyrande obehag. Civilisationens griniga del av janusanletet hackar upprepande fast, likt den dammiga pickupens raspande på än älskad men uttjänt vinylskiva. Osäkert dock om det är nöjeskulturens impregnerande skildringar av flykt efter frihet eller en annalkande katastrof som vanemässigt häftar vid upplevelsen.