Färg kan upplevas både som tung materia och som eteriskt men kraftfullt ljus. Det är nog den första tanken som flyger genom mitt huvud när jag betraktar Noldes akvareller och samtidigt drar mig till minnes en stor Nolde-utställning i Paris 2008. Där dominerade ett oljemåleri i starka färger med en pastos stuktur som ibland kunde sabotera det koloristiska uttrycket. När jag nu möter Noldes akvareller får jag en känsla av rena färgupplevelser och frågan är om inte Nolde kommer bäst till sin rätt i denna teknik.
     Han arbetar direkt utan skisser eller teckningar och låter färgen flöda ut i breda stråk. Färgerna får behålla sin lyster och skapar den magi som rena färgupplevelser kan ge upphov till.

Det är fem huvudmotiv som denna utställning koncentrerar sig på. Porträtt, gestalter av mytisk karaktär, landskap, hav och blommor. Det kanske var blommotiven som en gång fick Nolde att överge sitt impressionistiska arv och kasta sig ut i ett vilt expressionistiskt måleri där han blev epokgörande för den tyska expressionismen, och han var under 1906-1907 medlem av gruppen ”Die Brücke”. I ”Röda och gula solrosor” pendlar blommorna mellan att vara just vackra blommor eller hotfulla kratrar. Denna dubbelhet av skönhet och hot präglar många av Noldes akvareller inte minst i hans mytiska eller sagobetonade gestalter. I ”Två huvuden med flammande hår” ryms det något vackert i de brinnande maskliknande ansikten. Färgen skyler över och framhäver det hotfulla i bilden. Samma hetsighet i färg och formspråk karaktäriserar hans havsmotiv där Nolde i en svit målningar fångat kraften i ett upprört hav: ”Hög störtflod”. Uttrycken blir klart lugnare i de rena porträtten där Nolde med stor inkänning lyckas ge karaktär och sinnesstämning hos de avporträtterade: ”Kvinnoporträtt (Pilar Hauptmann)” och ”Flicka med röd hatt”. 

Den älskade hembygden i norra delen av Tyskland på gränsen mot Danmark återkommer Nolde ofta till. Det stilla slättlandskapet kontrasterar mot våldsamma rörelser på himlavalvet, som i ”Bondgård under hög himmel”. Här blir det tydligt vad en av alla bottnar i Noldes konstnärskap kanske innerst handlar om: En galen värld. Han levde under en politiskt mycket turbulent tid och upplevde på nära håll två världskrig där Tyskland stod som förlorare. Vid fredsuppgörelsen efter första världskriget hamnade Noldes hem inom danskt territorium och Nolde blev plötsligt dansk medborgare och en del i en tysk minoritetsbefolkning på den danska sidan. Politiskt var Nolde konservativ och nationalistisk och ansåg att detta område borde återföras till Tyskland. Hans förhållande till nazismen blev komplicerad där han delvis sympatiserade med nazismens nationalistiska politik men han var ingen antisemit.

Noldes konst var däremot minst av allt nazistisk och han blev den mest representerade tyska konstnären med 32 verk
på utställningen ”Entartete Kunst” 1937. Några år senare, 1941, blir Emil Nolde belagd med måleriförbud, drar sig tillbaks till sitt hem i Seebüll och fortsätter att måla akvareller i hemlighet. De är lätta att gömma undan och han väljer därför denna teknik fram till krigsslutet 1945 då han får återupprättelse och blir hyllad för sin expressionistiska avantgardekonst.

Emil Nolde föddes i området Schleswig 1867 och tog sig namnet Nolde efter sin födelseort. Han började sin yrkeskarriär som träsnidare inom möbelindustrin men kom att lämna denna verksamhet och studerade sedan konst i München, Paris och Köpenhamn. Kring 1904 började han måla i ett mer expressionistiskt manér. Förutom akvareller lämnade han efter sig en stor produktion av oljemåleri och grafik. En omfattande Nolde-samling förvaltas idag av Nolde Stiftung Seebüll och förvaras i Noldes tidigare hem. Emil Nolde dog 1956.

Skärhamn 2011-06-27 © Jan Manker