Föremålen i Malin Gabriella Nordins bilder, skulle kunna ha slungats upp av en jonglör – och sedan fångats i det ögonblick då figurerna tvekar om huruvida de ska fortsätta uppåt eller vända tillbaka ned igen. På andra bilder är föremålen staplade på varandra, inbegripna i en avancerad balansakt, lika lättrubbad som skickligt utförd.
     Ett slag av cirkuskonster alltså – med små excentriska entertainers där inte en enda av de medverkande figurerna är den andra lik.

Någon överensstämmelse med världen utanför finns knappast. Varje försök att avkoda konstnärens former som exempelvis apelsiner, potatisar eller tändstickor vore som att söka tvinga in en pusselbit på fel ställe. Det hindrar inte att Nordins bilduniversum kännetecknas av hyperskärpa. Minsta lilla knyck i formernas konturer, varje liten färgton, skugga eller ljusdager framstår med kompromisslös tydlighet.

Några av Nordins figurer har tagit steget ut i gallerirummet – som kontursågade former eller tredimensionella figurer. Denna rockad utförs utan minsta störning i konceptet, det udda förblir udda på samma sätt som tidigare.
     Föreställningen existerar så att säga i flera lager på en och samma gång. Närheten till surrealismen i allmänhet, och Magritte i synnerhet, är påtaglig.