På översta våningen av en fabriksbyggnad i kvarteret Wedding breder ett konsthalls-stort galleri ut sig. Ett mjukt ljus genom den västliga fönsterväggen lyser upp det vita landskapet. Elva (passande nog stora) målningar av Albert Oehlen ställs ut.

Albert Oehlen har sedan åttiotalet tagits sig postmoderna friheter med målarkonsten. Figurativt och abstrakt blandas. Konsthistorien citeras skamlöst – surrealism, popkonst, stilleben, landskapsmåleri. Paletten tycks innehålla alla tänkbara färger. Kaos, disharmoni och provocerande fulhet uppstår – men också klassisk skönhet. Många mer eller mindre transparanta lager av färg ger intrycket av att blicka ut över ett vidsträckt panorama genom ett otal förvrängande glas, skärmar och linser. Oehlen leker med yta och djup. Ett perspektiv antyds – en horisontlinje, ett plan, en skugga – för att snart försvinna i färgdimman.
     I dessa elva verk – utförda mellan 2005 och 2006 – möter vi en mogen konstnär och ser resultatet av årtionden av experimenterande med teknik och estetik. Oehlen använder sig även av kollagetekniker med tryckta bilder från en rad olika sammanhang upplimmade direkt på duken och sedan inbakade med suddiga färgklumpar i kompositionen. Måleriets och hela bildkonstens historia fragmenteras och fästs på ytan med en digitalt inspirerad klipp-och-klistra-attityd.
     De fåordiga titlarna och kollageelementen styr ändå tolkningen i vissa riktningar. Oehlen manövrerar mellan representation och abstraktion.