Skulptur i Pilane på Tjörn firar i år sitt femårsjubileum. Det startade som ett privat initiativ av Peter Lennby, som äger marken vid Pilane gravfält. Första året var det främst svenska och norska skulptörer som visades. Idag har Skulptur i Pilane växt till ett internationellt konstevenemang som drar hundratals besökare varje dag. I katalogen till årets utställning gör Peter Lennby en jämförelse mellan landskapets utseende 2004 och idag. Då var det igenväxt och knappt möjligt att upptäcka de gamla gravplatserna. Idag är vegetationen borttagen och landskapet öppnat. Fåren går och betar. De gamla stensättningarna är åter synliga, som de första skulpturerna på denna plats.

Landskapet är förutsättningen för skulpturerna. Man kan fundera över vad det tillför skulpturerna och vice versa.
     Erik Langerts tre verk i Pilane är utan tvivel tillkomna med tanke på platsens speciella karaktär. En kvinnlig lindansare balanserar högt uppe i luften på en tunn telefontråd. Det är hisnande, när vinden tar tag i skulpturen och böjer den en aning. Lindansaren – eller lindanserskan – rätar upp sig som genom ett under och fortsätter balansera. Vi, alla besökare, imponeras och undrar naturligtvis hur detta fungerar rent tekniskt. ”Allt är möjligt” heter verket. På marken under lindansaren ligger tre krokodiler, gjorda av uppskurna bildäck. Kanske en påminnelse om vad som händer om man inte klarar av livets dubbla balansakt.

Hälften av utställarna är internationella skulptörer. Erwin Wurm från Österrike är en av dem. Han deltar med två verk. Det ena, ”Stressbeulenmann” (ungefärlig översättning Stresskulemannen), är en huvudlös man, som står med bara fötter i det svenska landskapet med fårskit mellan tårna och stresskulorna stångande ut från kroppen. Det andra ”The Gulp” är en kropp, där platsen för människans kön är ett stort svart hål. Stick in huvudet och du ser in i ett likaledes svart tomrum. Könet som alltings början och slut, som den mänskliga tillvarons svarta hål.
     I katalogtexten skriver han: ”Om du har ett humoristiskt anslag antar folk att du inte är riktigt seriös. Men jag tror att man kan närma sig samhället och mänskligt varande på olika vis. Du måste inte alltid vara gravallvarlig. Sarkasm och humor kan hjälpa dig att se saker i ett klarare sken.”

Klara Kristalova deltar med en liljekonvalj i stort format. Det är en lek med en storleksförskjutning som tar fram de små växterna på marken, vilka vi ofta trampar på utan att se.

Tony Cragg är med i år liksom tidigare år. Hans skulptur är färdiga, slutna i sig själva och finner sin plats i detta landskap, likaväl som i den vita kuben. Hans skulptur ”Discussion” väcker förundrade utrop från en besökande äldre man. Han upptäcker de olika profiler och ansikten som efterhand omformas till diskussionens höga vågor, för att på motsatta sidan återgå till ansikten.
     Kent Karlssons stora vita hare har tappat sina glasögon. Han behöver hjälp för att kunna betrakta landskapet och undvika att falla ned i Underlandet tillsammans med Alice. Röda Kors-symbolerna på harens öron indikerar ett hjälpbehov, men om det är haren som behöver hjälp eller som erbjuder hjälp, vet vi inte.
     Nils Ramhöj har gjort en platsspecifik installation, som reflekterar över möjligheten att återskapa ett raserat landskap. Avhuggna björkstammar är återuppsatta på stubbar med hjälp av bultar. Det ger en illusion av en björkskog, men en skog där inget växer.

Besökarantalet i Pilane ökar från år till år. Det är lätt att otvunget samtala om de utställda skulpturerna med andra okända besökare. Det är lika lätt att röra sig i detta hänförande vackra landskap och som underrubriken till utställningen säger, betrakta samtida skulptur i ett forntida landskap.

Tjörn 2011-07-04 © Berit Jonsvik (Text/foto)