Vårsalongen 2011 känns som en rätt ofarlig historia, snäll rent av. Den präglas mer av yta än djup och många verk är kommentarer till aktuella, men rätt tunna ämnen, ungefär som diskussioner på nätet.
     Men i en salong med drygt 250 verk av 131 deltagare (70 kvinnor och 61 män) finns förstås också intressanta verk. De är dock oftast tillkomna på avstånd från trender och förebilder och ser längre än till aktualiteter. Exempelvis kommenteras kungahuset av två deltagare, båda på temat kungligheter som vanligt folk och vice versa.
     Bland verken finns hela spektrat av tekniker. Måleri och foto dominerar, men mer skulptur än vanligt. Utställningen innehåller påfallande många slöjdinspirerade verk, modeller av vardagen, och man anar ett idogt arbete bakom exempelvis brödrosten i ståltråd, armaturen i koppar och virkningen av ett par jättelika röda skor.

Några stora och rätt udda verk tar rejäl plats. Riitta Vainionpää, känd sedan tidigare salonger, har med ilsken frenesi i sitt friska broderi ”Då och nu” sammanfattat debatten om utförsäkringarna, och politikerna får sina fiskar varma.
     Måleriet är salongens behållning. Märta König rör sig med sitt informella måleri i ett nordligt berglandskap, där man ibland ser en liten gestalt streta. Det kan vara Långben med skottkärra. Anders Sunna skildrar en samekultur trängd av storsamhället som ruvar likt kulisser bakom de lappländska fjällen. Linnéa Rygaard (f. 1990) räds inte det stora formatet. Hennes ”Väggar” är ett storslaget och egensinnigt verk, och känns lovande för framtiden.
     Olga Kraitz målar en kvinna frenetiskt arbetande vid en drejskiva som dryper av blod (”Placenta”heter verket), medan Fredrik Helanders målningar av dagens landskap som döljer historiska slagfält är enkla och återhållsamma, som hans skildring av Vattugatan, där slaget vid Brunkeberg stod. Även Leif Eugen har utforskat landskapets förändringar med ett fast byggt måleri. Pelle Perlefelt skildrar industrisamhällets struktur i precisa målningar, medan Annika Engdahl bidrar med klassiskt realistiska porträtt bakom monokroma skärmar i rött och blått.

Titeln ”6x4=24” beskriver Bo Söderströms stora abstrakta verk, som bärs upp av en flaggspelsliknande rapsodi i ett intrikat, rytmiskt spel. Intill kämpar Germund Lindungers utskjutande ränder ”Som någonting från 60-talet” förgäves. Men det finns fler förespråkare för det abstrakta. Iwona Daton utforskar hur människor sitter i salen vid olika publika arrangemang och låter på så sätt människors halvt medvetet valda sittplatser skapa mönster (”Seating Pattern”).
     Teckningarna av Siv Appelqvist (f. 1925) har en doft av mellankrigstid, men de är självständigt utforskande av geometri och mänskliga villkor som anlag och inordning. Mikael Wahrby bidrar med fem etsningar på Skeppsholmstema och KG Nilson med ritningen av ett lusthus. Ur en gammal skrivbok har Ulrika Thorén i ett screentryck hämtat ett pinsamt erkännande av en elev som tydligen stulit en kristendomsbok.
     Karola Messner har snidat två stora verk i lind om evolutionen. De för tankarna till Gustav Vigeland och hans hopflätade människor och rymmer sällsam energi, men försöken att fånga allt har svårt att överrösta verkets speciella estetik.
     ”Påvens begravning” av Peder Gowenius är gigantisk installation av måleri med Peterskyrkan i fonden, uppradade präster och byråkrater på begravning med folket, som avlönar potentaterna, utanför. Männen i kyrkan har en naken baksida.

Mat hör till dagens trender, något som Josefin Sjöström bitskt kommenterar med en fläskkarré som då och då rör sig, liksom Daniel Sandbergs med en fotografisk vy över djurfabrikens yttre verklighet. Men där finns också Erik Hårdstedts akvareller av proppfulla matförråd, Frida Berntssons installation med stickade korvar och Måns Halldorfs varmkorv med bröd och senap.

Bland skulpturerna finns många djur. Therese Parner har skulpterat en oroande varelse som bär spår av hund, lejon och människa, men verkets intensiva kärna ryms i titeln ”Jakt”.  I Tord Larssons uppslagsrika skrotskulpturer som alluderar på stormaktspolitik är schimpansen grunden, och i ett hörn sitter AnnSofi Östlunds schimpansliknande ”Orakel”, medan Gabriel Jonsson stora stengodshäst bara är gullig.
     Johan Paalow brer på mattrenden med sin stora, gröna skulptur ”Vego” och i Jini Hedbloms kista i plexiglas på mossa kan man spegla sig och begrunda sitt pågående liv.
     Lotta Törnroths fotografi av en äldre kvinna i morgonrock gestaltar lågmält rädslan när minnet sviker oåterkalleligt och Ricard Estays foto ”Control” av sönderskurna stolar vittnar om destruktionen som makt. Rafael Garrido Vaigurs dvd ”Confessions” där en tandpetare gång på gång sticker hål i ett äpple är en enkel berättelse om tortyr.

Mode har också fått plats på Vårsalongen. Bland annat visar Maxjenny Forslund, välkänd kläddesigner, två tilltalande ponchoer av återvunnen petflaskfiber.
     Karin Sjökvists bildvävar på temat svunna kulturer har klassisk, återhållsam framtoning. Där finns också informellt broderi av Emma Jönsson och Lillemor Lindbom samt en virkad Kalasjnikov av Tova Fransson.

Att världen slits sönder av sociala, kulturella, politiska, miljörelaterade och ekonomiska kriser märks knappast på Vårsalongen. Andan av postmodern relativism i juryns urval ger ett intryck av att en del är valt liksom på skoj – fast som humor hade det räckt långt med satirtecknaren Hans Lindströms drift med modernismen och med Andy Warhol och Pontus Hultén.
     Frågan är vilken publik juryn tänkt på. Den vana känner igen förebilder och trender, medan den mindre vana riskerar att bli förvirrad när den får veta att detta är ett tvärsnitt av svensk konst i dag. Men vad är kontentan av tvärsnittet? Risken är att sådana tvärsnittsresonemang blir triviala. Den besökare som har svårt att hantera utbudet, kan nog känna sig som efter en middagskonversation som hoppat hit och dit: Vad blev egentligen sagt?

Stockholm 2011-02-02 © Niels Hebert

Information: Jury bestod av Martin Aagård, Ingela Lind, Thomas Millroth och med konsthallschefen Mårten Castenfors som ordförande. I år sökte 2037 personer och grupper till Vårsalongen. Totalt är 131 av dem antagna till utställningen med sammanlagt 255 verk. De antagna består av 70 kvinnor och 61 män. Den yngsta deltagaren är 18 år och den äldsta 86 år. Medelåldern bland utställarna är 40 år.