Hela tiden försöker vi skjuta slutet framför oss. Putsa, fila, lappa och laga i en tröstlös strävan att söka dölja den successiva upplösningen. Allt mer avancerade attiraljer kommer till människans användning för att förverkliga den ultimata symbolen för det icke förgängliga. Det kan vara något så konkret och jordnära som förvaringstuber för radioaktivt avfall – djupt nere i urberget eller en jättelik mur vid havet, en mur som kan stå emot väldiga tsunamivågor – för tid och evighet?
Ett gammalt fotografi är en rätt så bra metafor för människans strävan att bevara, förmedla och föra vidare. När människan själv lösts upp fungerar hennes bilder som ett sammanhållande kit, en förbindelselänk mellan generationer.
 |
| © Miikka Vaskola |
”Not for sale" © Miikka Vaskola |
|
|
Miikka Vaskolas bilder påminner om gamla svartvita fotografier. Figurerna och formerna ser ut att ha framkallats fram, sakta men säkert med hjälp av trasor och penslar. Det är fotografier som naggats i kanten, halvt om halvt lösts upp i ett förintande brunmurrigt dis.
I ”Not for sale” dupliceras ett kvinnoansikte, en näsa blir två, två ögon blir tre, ett regn av järnoxid har penetrerat hela bildytan. Den verkliga berättelsen, sammanhanget bakom bilden, har sedan länge gått förlorad, kvar finns en bild vidöppen för tolkningar.
I sitt mest utvecklade stadium framstår Vaskolas bilder som delar av en apokalyptisk förutsägelse om framtiden. I ”Things that happened tomorrow” närmar sig det kallt, krypande, slukande ljuset upplösningens klimax. Kanske är det så här det ser ut den dag solen gör processen kort med jorden?
Över många av bilderna har konstnären skrivit meningar i skrivstil, så otydligt att ingen annan än konstnären själv ser och förstår vad som står där. Jag kan tänka mig att det är något i stil med ”gilla läget” eller ”ta det lugnt”, ett budskap om att förgängligheten inte behöver vara något fult, inte något av ondo, ingen baksida av mänskligt liv utan själva livets villkor och förutsättning. Inbäddat i allt det svartvita bubblar också en sprudlande färgrikedom – en påminnelse om fornstora dagar eller, om man så vill, en aning om vad som komma skall.
Malmö 2011-04-13 © Martin Hägg
|
