Björn Wessmans stora kulörstarka oljemålningar ställs under sommaren ut på Millesgårdens konsthall på Lidingö under namnet Wessmanland.
     Wessmanland, det är Languedoc i södra Frankrike, där konstnären bor och arbetar sedan 32 år tillbaka. Naturen och landskapet, särskilt kulturlandskapet har varit den främsta inspirationskällan sedan barndomen. Han värderar den konstnärliga traditionen högt, och hans måleri är både konservativt och konsekvent.

Utställningens lite småvitsiga namn har en djupare innebörd och antyder det personliga och förhandlingsbara i den platsbundna identiteten, och kan kopplas till konstnärens exiltillvaro. Wessmanland är inte i första hand Languedoc utan en projektion av en inre föreställning om platsen, konstnärens eget inre landskap. Den inflyttade konstnärens blick på det franska landskapet är varken nykomlingens eller den inföddes. Det finns en stark kärlek till och romantisering av platsen. Det timjan- och rosmarindoftande Wessmanland är med sina vingårdar kanske mer en plats i meningen klassmässig och kulturell tillhörighet än en geografisk plats.
     Utifrån den tanken är också de collage Wessman tejpat ihop av de naturfotografier han använder som förlagor till sina målningar intressanta. Vi bestämmer själva, idyllen är vår egen, vi tolkar och använder våra intryck utifrån vilka vi är, och vi är fria att kasta om dem efter behag.

Wessmans måleri bär på ett tungt arv från impressionismen, särskilt när det gäller synen på vad bilden har för uppgift. Titlarna låter som Monet. Exiltillvaron och förhållandet till det för tankarna till paret Zorns liv i Turkiet. Wessman står utanför tider och trender och målar på sitt sätt utan att be om ursäkt.
     Det finns ingen lag som säger att konstens roll är att vara provocerande och nyskapande, och utan tvekan håller Wessmans konstnärskap hög kvalitet. Han uppnår det han säger sig vilja göra och förmedlar intryck som känns och doftar. Vill man besöka en utställning för att få sin tankevärld kullkastad är utställningen fel val, för konstnärskapet saknar vassa kanter. Vill man däremot få uppleva ett kvalitativt måleri är Millesgården och Wessmanland väl värda ett besök.

Stockholm 2011-06-27 © Mattias Lundblad (text och foto)

Utställningsvy