Måleri, grafik och objekt ingår i irakisk-svenske Modhir Ahmeds (f. 1956) retrospektiv på Dalarnas museum. Utställningen sträcker sig från självporträttet gjort i Irak 1975 till nya nonfigurativa målningar i stort format. Modhir Ahmeds konst hämtar inspiration från tre världar: konstakademien i Bagdad, Polen och akademien i Warszawa på 80-talet, samt Sverige. Ahmed har lett verksamheten vid Konstgrafikernas verkstad i Falun sedan 1992.
Utställningens tyngdpunkt ligger på måleriet, som kan kallas informellt nonfigurativt och i avlägsen opposition mot Malevitjs kvadrater och rena konst som han och andra hävdat. Ahmeds röda och gula kvadrater och rektanglar invaderas av tecken som stör och kan vara nog så trassliga, av fläckar i avvikande färger, underliggande grå skikt och av gestalter inbegripna i dramatiska skeenden – någon gång i stunder av ro och kärlek.
Det personliga och det politiska tycks tvinnas samman i dessa dramer. I kampen mellan yttre och inre makter gestaltas vägskäl, avbrott, avstånd, passager och skriftliknande tecken för minnena. Tecknen agerar, söker utvägar och våndas. Det är en värld fattig på drömmar; de får inte plats, eller hinns helt enkelt inte med.
Modhir Ahmed har under en stor del av sitt konstnärskap med bibehållen hög teknisk nivå rört sig mellan det figurativa och det nonfigurativa. Det poetiska porträttet ”Åsa” är delvis uppbyggt av figurativa delar, likt händelser och minnen som stör den ursprungliga bilden. I en bortåt 15 meter lång målning på papper uppträder expressiva och kraftfulla gestalter som har drag av Art Brut, och i tre grafiska blad tecknas Ivan Aguélis liv – från uppväxtens förvirring, via mannen med viss kontroll över sitt liv, till ångest och isolering, en fånges öde.
Bland Ahmeds objekt finns en hängande spretig form, ett tecken som på en vägg kastar sin skugga, medan konstnären på den andra väggen målat skuggan som en spegling. Kanske handlar det om konstnärlig verksamhet: skuggan som ”verklig” och den konstnären vill fånga. Den målade linjen är tydligare, men kan den bli tillräckligt sann?
Falun 2012-02-01 © Niels Hebert |
