Hår är den isländska konstnären Hrafnhildur Arnardóttirs främsta arbetsmaterial och hennes förening av ett traditionellt hantverk med samtida uttryck bidrog starkt till att hon 2011 fick The Nordic Award in Textiles, som anses vara Europas främsta textilpris.

Hrafnhildur Arnardóttir integrerar hår i mode, design och performance, och hennes uttryck och färger är starka – inte ologiskt för en konstnär som verkat i New York i 20 år. Hon arbetar både med äkta och syntetiskt hår och har gjort hårskulpturer till artisten Björk och sägs ha inspirerat Lady Gaga.
     Men på Hälsinglands museum i Hudiksvall handlar det om helt andra saker. I Arnardóttirs händer blir även syntetiskt hår ett känslans material, något som bär förväntningar om närhet och väcker minnen av hår vi smekt eller känt mot vår hud.

De uppfunna vännerna, ”Imaginary Friends”, står som små buskar på golvet. Den ljusblå och rosa vännen (Litli Tittur) utstrålar värme och vänskap, som ett barn eller en äldre människa, medan vännen (Green Hand) sticker upp en röd hand ur ett grönt virrvarr med en bön om omedelbar hjälp, och du hinner tänka: vad betyder det att ta ansvar för denna individ? Klarar jag det? Du har en hundradels sekund på dig.
     Från denna samvetsfråga glider blicken mot en röd gestalt (Twin Bomba), vännen som tycks svår att komma in på livet och som utstrålar ”rör mig inte”, någon man sorgligt nog kanske inte kan nå.
Där finns också de resliga vännerna. Den ena tycks ha gett upp och som man kanske inte kan hjälpa, medan den andra, som tidigare kanske varit rak och svåråtkomlig, sträcker fram huvudet som en häst som tänker på socker och som nu är ganska lätt att göra glad.

I utställningen finns även den praktfulla, fyra och en halv meter långa ”Study for an Opera IV”. Verket kan beskrivas som en relief, flätad i starka färger. Ytan skiftar mellan lösa, tofsliknade former och hårt knutna flätor. Färgerna går in i och bryter igenom varandra. Helheten blir att slags paradisskildring, ett drömmens tropiska hav av klaraste färger och jag får associationer till Pipilotti Rists undervattensvärld.
     I utställningens andra del svävar himlakroppar i svart rymd. Deras ytor är utsökt modellerat hantverk och stämningen meditativ och enslig. Relationsintensiteten omkring de små vännerna, övergår här till en blick mot den inre rymden. Fast jag kan ha fel; kanske ser vi ensligt, avlägset, svävande själar vi aldrig kan nå.

Hudiksvall 2012-04-18 © Niels Hebert