Bianca Maria Barmens figurer sätter fart på fantasin: en sköldpadda på ett grönt bord ovanför en trappa, en sittande apa vid ett löv och ett vitt klot, en val som simmar i ett grönt hav under en grön måne. Några hjälpande trådar här och var och scenerierna passas in i en och samma märkliga saga.
     Som i de flesta sagor är gränsen mellan lycka och olycka hårfin i Barmens berättande. Valen må tumla runt i vattnet i all välmåga men den ensamme pojkens förhållande till vattnet (en simbassäng) i ”Fallen pojke I” är ett helt annat. Pojken tvekar att hoppa i, något hotfullt lurar i den blåkalkade simbassängen. I ”Fallande pojke II” företar samma (?) pojke en farofylld rundtur högt över hustaken – eller är det pojkens himmelsfärd vi bevittnar?
     Det hela skulle kunna beskrivas som en installation med enklaver av sprudlande berättarglädje, ett bokstavslöst bibliotek med fascinerande låtsasvärldar.

Gert Aspelins naturstudier har sin egen ordlöshet, sin egen svävande drömska overklighet, precis som hos Barmen full av djup och dimensioner – om än mer konkret visualiserade.
     Den största delen av Aspelins utställning utgörs av en serie kollage, så kallade ”Rivulets”, där konstnären avbildat utsnitt av ett för honom välbekant landskap norr om Kivik. Seriens enskilda bilder, ”Hallonsnåret”, ”Karta”, ”Nässelstencil och backsippor” etc, är enhetligt uppbyggda med en fond av känsligt tecknade, fossilliknande linjer i olika färger mot vilket små bilder (gärna fotografier) av till exempel en grind, en väg uppifrån, en växt eller en hand avtecknar sig.
     Speglingar, fragilitet, fjäderlätthet, långsamma rörelser i vatten och luft är ofta Aspelins bildmässiga utgångspunkt. I kollagen ”Rivulets” finns en större statiskhet där framför allt de små fyrkantiga bilderna parkerar konstverken i en tydligare ytmässighet. Men också i minnets, tillbakablickens sfär.
     De spröda, kritade, fossillinjerna är som en tapet mot vilket fotografierna ikläder sig sin klassiska roll av symboler för frusna ögonblick ur det förgångna. Aspelins kartor över ett landskap förvandlas till kartor över det förflutna – med laddat privat betydelse.

Simris 2012-08-05 © Martin Hägg