Åsa Maria Bengtsson skapar visuella kommentarer till vår vardag. Det är svenskt så det förslår, i perspektiv och utgångspunkt. Hon drivs av bubblande idérikedom och prövar nyfiket material och tekniker av alla slag. Hon involverar människor i sina verk, skådespelare och den egna familjen – och givetvis sig själv. Hon suger upp färdiga formuleringar, visuella och språkliga och applicerar dem på företeelser i sin närhet.

Efter många utställningar och uppdrag i främst södra Sverige är det roligt att hon nu visas i Eskilstuna. Hon bor i Malmö där lokalt och globalt mer än någon annanstans i Sverige är sammanflätade. Ord och text utgör upptakten till hennes visuella gestaltningar. En lång monolog är ett språkligt verk. Andra är till synes transponeringar av språkets vändningar.”Vi och dom” – där man klumpar ihop människor och bortser från individuella särdrag. ”Det främmande” – ett ytligt konstaterande som vid närmare betraktande visar sig vara som vi. Eller flyktingars transittillvaro – som gestaltas som "Hommage à Sir Alfred", Alfred Mehran, som bodde i en avgångshall på Charles de Gaulles flygplats i tjugo år. Hon styckar orientaliska mattor för att visa hur politiska överenskommelser delade upp ”Orienten” och bäddade för dagens krig.

Bengtsson drivs av ett engagemang. Hon griper tag i sociala och politiska problemområden. Avverkar dem ett efter ett, ofta träffsäkert, klurigt, utan att vara djuplodande, analytiskt eller lyriskt poetisk. Naturens skönhet, de gånger den förekommer i någon filmprojektion, störs av glaskross och helikoptrars