Likt den ensamme flanören i Charles Baudelaires prosapoem med samma namn, betraktar Rogerts Bondeson (f.1950) sin omgivning. Han skildrar en stadsmiljö till synes tom på människor, men där de mänskliga spåren ändå är tydliga. Målningarna blir poetiska glimtar av verkligheten och det är långt från fotorealismen.
     Flanörens blick är i det här fallet ingen hastig sådan. Den är mera ett intensivt och långsamt betraktande, som resulterar i målningar av ett enda koncentrerat ögonblick. Tiden tycks ha stannat av och bilderna ger intryck av ett meditativt lugn – en sällsynthet i en splittrad värld där så många intryck samtidigt vill tränga sig på.

Bondesons måleri är tryggt förankrat i en koloristisk tradition. Genomgående är färgerna reducerade till en dov skala, där ljuset framstår i stark kontrast.
     I en serie målningar med titeln ”En dröm” är de centrala bildelementen, en cykel och en soffa, placerade i olika stadsmiljöer. Just så absurt som det kan bli i en dröm. Dessa enstaka detaljer bygger berättelser, samtidigt som de dramatiska färgackorden förstärker det drömska, det overkliga.
     En annan serie målningar ”Hotell I och II” samt ”Café” visar ett fönster som det centrala i bilden. Det är inte utsikten från fönstret, som är det viktiga. Det väsentliga är ljuset som flödar in i det mörka rummet. Hotellrummets mörker mot det bländande ljuset därute.

I målningen ”Innan regnet” blickar vi också ut från ett mörkt rum, mot ett stadslandskap där molnen