Den latinska frasen Noli me tangere dyker upp i huvudet vid betraktandet av Max Books målningar – rör inte vid mig. Samma hållning som dessa målningar utstrålar, tycks även konstnären själv förmedla genom sin bortovaro från den upphaussade konstscenen som han själv delvis bidrog till när han slog igenom på 1980-talet.

Max Books gigantiska målningar ansågs vara starka samtidsdokument, och blev hett eftertraktade. Själv tycks konstnären tagit det med ro och har inte tappat fotfästet – trots att hans bilder just ger sken av det. De är både alarmerande och oroande i sina kompositioner, samtidigt som det finns en vacker och frusen evighetskänsla.

Tankarna far och flyger åt olika håll inför dessa bilder av monumental karaktär, och även inför dem i mindre format. De går inte att placera i tid eller rum, eller så är de just skickligt sammansatta scenerier som greppar både bakåt och framåt i tiden. De är drömlandskap som förenar det hotfulla med det tryggt hemtama. Andra associationer går till krigsskildringar, fasansfulla slagfält – med modern graffitikänsla, montageteknik och gräll neonfärgsättning. Nakna människokroppar skymtar vagt, förnimmelser av smärtfyllda ansikten, sårbarhet.

Motiven är både förbryllande och häftiga samtidigt som de skapar ett avståndstagande som om konstnären tycks säga, jag har fått nog, det räcker. Kom inte för nära. En intressant klinch uppstår mellan det norrländska skogslandskapet och världen. Maningen tycks vara att det brinner i knutarna och att vi bör göra något åt det som sker. Det ofattbara irriterar och kittlar lusten att återvända för att upptäcka mer, gå djupare.
     Också framställningstekniken väcker nyfikenhet: på bemålade fotografimontage laboreras med vätskor och lösningar för att få fram den glatta och vibrerande känslan av onåbarhet och (science) fiction. Tavlorna kan läsas i flera lager/perspektiv, Book använder tekniken från 1980-talet med "slumpartade rester" som av missade färgfläckar.

De större målningarna ger kopplingar till fysikern Stephen Hawkings och författaren/astronomen Peter Nilsons svindlande universum. (Inte utan orosmoment.) Trots den ruffa råa känslan som är Max Books signum, är det en fascinerande hopkoppling av en världslig och en drömsk, eterisk verklighet. Det skakar om och väcker frågor. Bilderna är motsägelsefulla, de är inbjudande samtidigt som ger motstånd och kräver rumsligt avstånd.

Galleri Örsta i Kumla är en frisk och berömvärd satsning, men ska man nå en bredare publik än de redan invigda bör man kanske satsa lite mer på sin tillgänglighet. Det var exempelvis ingen som svarade i telefon dagarna före öppningsdagen och då stod heller inget om tiden för Max Books närvaro/presentation samma dag.

Kumla 2012-03-21 © Ingeli Aalto